20 januari 1981: En 69-årig kändis svär presidenteden och lovar göra USA stort igen.
20 januari 2017: En 70-årig kändis svär presidenteden och lovar göra USA stort igen.
Ibland blir det löjligt tydligt hur mycket som går igen i vår värld.
Nu är det åter dags för en amerikansk president som lovar mer nationalism, ekonomisk protektionism och kapprustning.
Filmstjärnan Ronald Reagan gjorde det 1981, Donald Trump gör det 2017.
Vi ser samma trend över hela världen, hur det som börjat bland oss medborgare, med att vi mest bryr oss om oss själva och allt mindre om gemenskap, nu har plockats upp av många av världens ledare, som vinner mark med en politik som bara ska gynna det egna landet.
USA och Trump är ett exempel, Storbritannien och Theresa May ett annat.
Nu kan vi glömma fri handel och öppna gränser, som vi hört så mycket de senaste decennierna, nu ska protektionismen åter regera med stängda gränser och förstärkta tullar.
Och ju mer vi människor fjärmar oss från varandra, desto mer rädda för varandra blir vi och då måste förstås försvaret stärkas. Så självklart lockar Trump med kraftigt ökade anslag till militären.
Störst är rädslan hos de om har mest att förlora, det såg vi när Trumps retorik fungerade bäst hos USA:s höginkomsttagare, där han lockade fler väljare än Hillary Clinton.
Det låter ofta i debatten som om Trump är en ensam galning när han faktiskt är en demokratiskt vald ledare som lockar med en politik som många efterfrågar.
Vi har de politiker vi förtjänar, vi som har glädjen att leva i demokratier.
När Trump lovar att återskapa alla jobb inom kolindustrin, som ju är ett av hans vallöften, så gör han det för att han vet att det är just vad många amerikaner hoppas på. Att det inte är verklighetsförankrat är mindre viktigt i en tid då många bara söker bekräftelse på sina egna tankar.
Att vara politiker i en sådan tid, då den offentliga debatten tack vare internet vuxit sig större än någonsin, handlar inte så mycket om att peka ut riktningen utifrån en egen agenda, mer om att följa debatten och utföra det medborgarna önskar.
Det är så du gör dig valbar år 2017.
Det är så, med ett fuktat pekfinger i luften, som Donald Trump blivit amerikansk president.
Att tala ideologi är idag lika med politiskt självmord, en politiker som börjar sitt tal eller facebookinlägg med ”vi socialdemokrater står för…” blir bortklickad direkt med noll gilla.
Medborgarnas inflytande på politiken är, i denna känslostyrda sociala-medier-era, större än någonsin. Politiker som förstår detta, som satsar på känslor i stället för förnuft, tänkande och ideologi, kommer vinna mark lika snabbt som Trump och kan då som han förstärka sin position genom att mata sina väljare med sakfrågor som man vet att de hyllar och trycker gilla på.
Så visst är Donald Trump en president av sin tid, en politiker stöpt i 2017 års form, känslostyrd med en agenda formad helt utifrån sina väljares önskemål.
Nu återstår bara att vara president i fyra år – och göra USA stort igen.