Ernst Klein: Är det språkpoliser vi behöver?

Poliserna i Malmöpolisens piketbuss hotade att slå en av deltagarna i kravallerna så att han skulle bli steril och på en annan skulle man bryta benen. Men dessa chockerande hotelser har nästan inte alls diskuterats.

Linköping2009-02-13 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Poliserna i Malmöpolisens piketbuss hotade att slå en av deltagarna i kravallerna så att han skulle bli steril och på en annan skulle man bryta benen. Men dessa chockerande hotelser har nästan inte alls diskuterats.

I stället upprörs politiker och opinionsbildare över att poliser på en datakurs använt namn som "Oskar Neger" och "Neger Niggerson".

Själv heter jag ju Klein. Det är knappast något tvivel om att den som först använde det namnet på någon av mina förfäder avsåg det som ett öknamn. På tyska är sådana namn rätt vanliga: "Schwartzkopf, "Grosskopf", är ett par exempel. På svenska kommer jag på namnet "Kleen" som blivit så fint att det blivit adliga "af Kleen".

Martin Luther King talade ofta om "negroes" i sina tal. Men i dag är ordet inte längre tillåtet, i stället ska man säga "African Americans". Under en mellanperiod var i stället "black" det politiskt korrekta. Indianer får inte kallas indianer utan "Native Americans".

I Sverige är inte bara ordet neger förbjudet utan även beteckningar som zigenare och lappar.

Judar som förr kallade sig "Mosaiska trosbekännare" har emellertid nu övergått till att kalla sig just judar.

Om människor känner sig kränkta av att man använder de här beteckningarna på den folkgrupp de tillhör bör man naturligtvis avstå från att göra det i deras närvaro. Men om det sker i privata sammanhang där ingen direkt störts av det är det kanske ändå inte tillräcklig anledning för att sätta igång en förundersökning om möjligt brott.

Desto större anledning att uppröras över att poliser, som ju är den enda yrkesgrupp som fått ett uttryckligt tillstånd att använda våld i sitt arbete, sitter och gaggar om att de ska slå folk sönder och samman. En sådan kultur innebär rimligtvis ett mycket värre hot än ett slarvigt språkbruk. Men åklagaren i Malmö lade hastigt ner förundersökningen, inget brott kunde konstateras.

När homosexuella i Sverige, en särskilt tidigare mycket utsatt grupp, började kallas sig själva "bögar" gjorde de ett viktigt strategiskt val. Istället för att jämra sig över att de utsattes för ett hemskt öknamn valde de att neutralisera det tidigare skällsordet och göra det till sitt eget.

Jag tror att effekten av detta nya språkbruk både var befriande för de homosexuella som grupp och även bidrog till att minska fördomarna mot dem.

Att svartlista vissa ord kan däremot ha motsatt effekt. I dag verkar ordet neger användas i nedsättande syfte inte bara mot människor av afrikanskt ursprung utan mot alla med litet mörkare hudfärg. De som använder det på det sättet spelar på att de som inte i ordets egentliga mening är negrer ska känna sig särskilt förolämpade över den användningen.

Egentligen betyder ju inte neger något annat än svart. Att säga att någon är vit anses inte vara nedsättande, så varför neger?

Det pågår över hela västvärlden en tendens att tabubelägga vissa ord. USA går i spetsen, men häromdagen läste jag att brittiska BBC gett en TV-kommentator (händelsevis Margaret Thatchers dotter) sparken därför att hon använt ordet "golliwog" om en fotbollsspelare. Golliwog är namn på en trasdocka i en gammal, men fortfarande populär barnbok. Användningen ansågs nu rasistisk.

Men om effekten bara är att öka ordens negativa laddning hur bra är det för att minska fördomsfullheten i samhället?

Fördomsfria poliser behöver vi fler av. Fördomsfulla språkpoliser däremot färre.

Ernst Klein

Ernst.klein@telia.com

Läs mer om