I många länder utgörs politikerna framförallt av jurister. I vårt land är det precis tvärtom. I Sverige har i dag inte ens justitieministern juristutbildning.
Jag undrar om det finns ett samband här med den ovilja som jurister demonstrerar mot politiker och som nu senast visat sig i en enkät bland landets domare. Domarna anser att systemet med politiskt valda nämndemän i våra domstolar bör avskaffas.
Intressant nog vill de inte avveckla själva systemet med lekmannadomare. Men dessa ska tydligen utses på något annat sätt än av de politiska partierna. Man kan undra hur det ska gå till.
Poängen med att låta de politiska partierna i kommunfullmäktige välja nämndemännen är att de som väljer känner dem som de röstar på och vet att de i allmänhet har många år av aktivt samhällsarbete bakom sig.
Teoretiskt kan man naturligtvis tänka sig att tillsättningen i stället går så till att man får ansöka hos domstolarna eller domstolsverket om att bli antagen som nämndeman. Men hur många skulle vara intresserade? Ersättningen är i bästa fall 500 kronor för en heldag. Och det är många nämndemän som behövs. I en större tingsrätt eller förvaltningsrätt handlar det om flera hundra nämndemän. Jag misstänker att det även med ett sådant system framförallt skulle bli politiskt aktiva som hör av sig.
Men på vad sätt skulle domstolarna vara bra på att välja nämndemän? De har ju ingen som helst förhandskunskap om kandidaterna och skulle helt tvingas förlita sig på pappersmeriter. Skulle det verkligen ge ett bättre urval än när kamraterna i den politiska lokalavdelningen gör sittval?
Jag tror inte det. Och de ledarskribenter som ivrigt instämt i domarnas krav och till och med velat gå längre och helt avskaffa nämndemännen har helt enkelt inte gjort sin hemläxa. De tror att det är unikt att lekmän är med och fattar myndighetsbeslut.
De har alltså inte klart för sig att detta är vad som hela tiden sker i de kommunala nämnderna. I domstolarna ska det mycket till för att nämndemännen ska gå emot yrkesdomaren som är rättens ordförande. De får inte ens ställa frågor till parterna under rättegången annat än skriftligt via ordföranden. Vid rättens avgörande har visserligen nämndemännen teoretiskt samma beslutsrätt som ordföranden, men i 90 fall av 100 böjer de sig för hans sakkunskap.
Och de gånger nämndemännen är så oense med ordföranden att de tillsammans driver igenom en annan dom än den han förordat, kan man vara helt säker på att domen överklagas. Troligen gör då högre rätt samma juridiska bedömning som sin kollega i den lägre domstolen. Styrkan med nämndemän är den påverkan de kan ha i de interna överläggningarna som föregår domstolens avgörande. Då är det bra att juristens argument får möta lekmännens.
I kommunala nämnder däremot är de politiskt valda lekmännen allenarådande. Också ordföranden är en lekman. De som kritiserar systemet med nämndemän borde titta på hur det är i kommunerna. Ska de också avskaffas?
Ernst Klein
ernst.klien@telia.com