Opinionsundersökningarna pekar entydigt på att Alliansen kommer att förlora nästa val. Alla partierna har backat från förra valresultatet och åtminstone två av dem riskerar att åka ur riksdagen. Gårdagens partiledardebatt i riksdagen lär inte ha ändrat på detta.
Bör man då som borgerlig väljare sörja över en sådan utgång av valet? Nej, egentligen inte.
Alliansregeringen har av allt att döma genomfört det mesta av den dagordning som man antog före valet 2006. Nu styr man mest på rutin. En del av de idéer man för fram verkar dåligt genomtänkta.
Oenigheten om en så fundamental fråga som försvaret visar att partierna behöver vila sig och tänka till igen. I just denna fråga är det närmast absurt att Moderaterna är det parti som är mest ovilligt att satsa mer pengar. Och oviljan att klart ta ställning för att Sverige bör gå med i Nato är både feg och orealistisk.
Det låter sig sägas att Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs totala förvandling av traditionell moderat politik var det som möjliggjorde alliansens valseger 2006. Inställningen i försvarsfrågan visar att nyorienteringens svaghet var att den var rent taktisk och inte byggde på någon genomtänkt förnyelse av partiets samhällssyn.
Moderaterna har alltså inte lyckats omvända tidigare vänsterväljare till en borgerlig politisk åskådning utan istället fått dem att tro att en röst på Moderaterna innebar en fräschare variant av socialdemokratisk politik. Kräftgången för alliansens småpartier understryker ytterligare att det inte är borgerliga idéer som lockat nya väljare.
Alliansregeringen har uträttat mycket gott, men resultaten har inte blivit så tydliga som man hoppats. Den nya skolpolitiken har inte påtagligt förbättrat resultaten i den svenska skolan. Jobbpolitiken har inte minskat arbetslösheten. Förhoppningsvis kommer på längre sikt ändå resultaten av de borgerliga reformerna att visa sig motsvara förväntningarna.
Men på bägge dessa centrala områden har reformarbetet rimligtvis nått vägs ände. Nya jobbskatteavdrag känns inte angelägna och arbetslöshetsförsäkringens urholkning bör verkligen inte drivas vidare.
Jag kommer inte att rösta på Socialdemokraterna i nästa val. Men jag tror att det efter åtta år är dags för nya krafter att gripa sig an Sveriges problem. Kvaliteten på den nuvarande statsrådsuppsättningen är inte så enastående att de allihop är värda att få fortsätta. Och jag tvivlar på att det just nu finns ett borgerligt reservlag som skulle kunna göra bättre ifrån sig.
Socialdemokraterna kommer säkert att få svårt att regera ihop med Miljöpartiet. Om Vänsterpartiet släpps in i en ny regering vore det säkert en olycka.
Men under årtionden predikade borgerliga politiker nyttan av växling vid makten. Det är lika rätt nu som då.
Ernst.klein@telia.com