Den 11 september 2001 satt jag och läste i mitt vardagsrum när jag plötsligt fick höra hur man på radionyheterna talade om att ett flygplan kolliderat med ett av tvillingtornen på World Trade Center i New York. Jag rusade upp till tv:n på övervåningen där min fru mot sin vana satt och tittade på en gammal svensk långfilm. Jag slog om fjärrkontrollen till CNN utan att be henne om lov och kom precis lagom för att vi skulle få se hur ännu ett flygplan styrde rätt in i det andra tornet.
Terrorattacken mot World Trade Center är det ojämförligt värsta attentat som någon terrorgrupp någonsin genomfört. Det har utöver att tusentals människor dödades fått oöverskådliga verkningar över hela världen.
Själva förfarandet var naturligtvis i sig ett mästerstycke av ondskefullhet. Fyra helt vanliga flygplan i civil trafik kapades av några få terrorister och förvandlades till de vapen terroristerna använde för sitt angrepp. Bara i ett av planen lyckades passagerarna hindra kaparna och i stället för att flyga rakt in i Vita huset störtade planet på ett fält i Pennsylvania.
Ett plan styrdes rakt in i Pentagon, men förödelsen där blev trots allt begränsad. Tvillingtornen däremot led troligen av något konstruktionsfel och störtade samman - men inte omedelbart, vilket gjorde att många människor faktiskt kunde rädda sig. Att den mänskliga katastrofen inte blev långt värre berodde dessutom på att terroristerna räknat fel på tidpunkten. Hade planen flugit in litet senare kunde antalet offer ha blivit 30 000 i stället för knappa 3 000.
Men bortsett från detta relativa misslyckande måste aktionen ses som osannolikt framgångsrik. Överallt i världen är nu säkerhetskontrollerna vid flygplatser mångdubblade till kostnader för staterna, flygbolagen och enskilda som uppgår till mångmiljardbelopp. Och de ökade kontrollernas påverkan på resenärernas bekvämlighet låter sig överhuvudtaget inte uppskattas i pengar.
Jag flög rätt mycket i USA under mitten av 70-talet. Då räckte det att vara på flygplatsen någon kvart före flygets avgång för att man skulle kunna vara säker på att komma med. Nu är detta både i USA och på andra håll i världen ersatt av ofta timslångt köande. Och alltsammans på grund av ett enda framgångsrikt terrordåd.
George W Bush använde sig av 11 september för att motivera angreppet på Saddam Husseins Irak. Sambandet mellan Al Qaida och Saddam Husseins regim var emellertid en ren konstruktion. Al Qaida hade inga band till Saddam Hussein.
Bushs sammanblandning var på många sätt olycklig. Det allvarligaste med den var kanske att terrorismen som ondskefullhet och hot mot oss alla kom i bakgrunden för ett oskickligt genomfört krig och en fumlig ockupationspolitik som i sina spår fick en oändlig rad av nya terrordåd som krävt kanske hundratusentals offer i Irak.
Att varken Al Qaida eller någon annan terrororganisation kunnat genomföra någon liknande aktion efter den 11 september är naturligtvis tillfredsställande. Men att kampen mot terrorn på många håll i världen förs med lika smutsiga vapen som terroristernas är ett stort nederlag för demokratins ideal.
Och alla de frihetsinskränkningar som införts för att skydda oss mot nya terrordåd innebär i sig en seger för terrorn som vapen.
Den 11 september är en sorgedag för alla som hoppas att frihet och demokrati ska kunna gälla för alla folk och i alla länder.
Ernst Klein