Efter att jag lämnat rådet hände först ingenting. Rådet upphörde att mötas. Därefter beslöt regeringen att uppgradera det etiska rådet till ett av regeringen tillsatt organ. Man fick en ordförande - för närvarande ett justitieråd - och man fick ytterligare en biskop utöver Martin Lind som ledamot. Därefter hände återigen ingenting, det vill säga inga sammanträden hölls. Först sedan ordföranden bytts ut kom verksamheten så sakteliga igång.
Enligt sin instruktion är rådets enda uppgift att besvara frågor som ställs till det av Migrationsverkets ledning. I år har två sådana frågor ställts, förra året tre. Den ena av årets frågor handlade om det var rätt av verket att avråda asylsökande från att anlita juridiska biträden som ansågs uppenbart inkompetenta. Den andra frågan handlade om vilken roll FN:s barnkonvention om att se till barnets bästa bör ha i asylprocessen. Rådet gav det goda rådet att hänsyn till barnets bästa bör "uppmärksammas". Djärvt!
Sedan rådet inrättades har den juridiska processen i asylärenden förstärkts. Avslag från Migrationsverket kan prövas i migrationsdomstol. Men domstolarnas uppgift är givetvis att pröva ärendena från rent juridiska synpunkter. Dessa sammanfaller inte alltid med vad som förefaller rimligt från etiska utgångspunkter.
Ett slående exempel är beslutet i migrationsöverdomstolen att en pojke som under lång tid varit sjuk (apatisk) ska få stanna i Sverige på grund av sin sjukdom. Eftersom han under ärendets behandling hunnit bli 18 år omfattas emellertid hans familj inte av beslutet utan ska skickas tillbaka till sitt hemland. Det skenbart humanitära beslutet av låta pojken stanna blir då i realiteten ganska inhumant.
Jag tror att nästan alla beslut i Migrationsverket påverkas av etiska överväganden. Jag är oroad över vad jag uppfattat som en tendens hos verket att i tveksamma fall snarare avslå en ansökan än bevilja den. Det förekommer ofta att de asylsökande kommer med osanna uppgifter, eftersom de tror att det behövs för att de ska få ett positivt beslut. I stället kan det bli en anledning till avslag. Det finns också en risk att personalen på grund av att man ofta konfronteras med osanningar blir överdrivet misstänksam.
I stället för ett etiskt råd som ändå bara avger rätt tomma yttranden skulle migrationspolitiken behöva en fristående ombudsman som dels går in i verkets dagliga arbete och belyser etiska problem, dels tar initiativ till ändrade politiska beslut när han upptäcker en motsättning mellan lagstiftarens syften och den praxis som följer av de införda lagbestämmelserna.
Jag kan i och för sig förstå att Gerda Antti vänder sig mot generaldirektör Dan Eliassons förslag att rådet ska tillföras en muslimsk imam. De imamer som är verksamma i Sverige ställer sig nästan undantagslöst på en ganska extrem linje som inte stämmer med uppfattningarna hos merparten av de muslimer som sökt sig till Sverige. Men med tanke på den faktiska roll som etiska rådet spelar är förslaget inte att se som annat än ännu ett försök att skapa ett alibi för den praxis verket står för. För övrigt kan man också undra varför det ska sitta två biskopar i rådet.
Någon etisk granskning av Migrationsverket har rådet hur som helst inte möjlighet att utföra helt enkelt därför att man helt saknar resurser och befogenheter att gå in i de beslut som fattas och grunderna för dem.
Ernst.klein@telia.com