Iran stoppade sitt kärnvapenprogram för mer än fyra år sedan. Detta sensationella besked gavs för ett par veckor sedan i ett gemensamt utlåtande från de olika amerikanska underrättelseorganisationerna.
Med tanke på att president George Bush hela hösten i mycket dramatiska ordalag talat om hotet mot världsfreden från ett kärnvapenrustat Iran är rapporten från spionorganisationerna inte bara uppseendeväckande utan närmast obegriplig.
Presidenten får varje dag en muntlig föredragning om världen från högste underrättelsechefen. Har denne inte gjort minsta antydan om omvärderingen av hotet från Iran innan rapporten offentliggjordes?
Och hur kommer det sig att det tagit fyra år innan USA:s spioner kommit fram till att Iran åtminstone för tillfället lagt sina kärnvapenplaner på is? En underrättelsetjänst som behöver så lång tid på sig för att få fram information är just inte till mycket nytta i det politiska beslutsfattandet.
Man kan jämföra med krisen på 60-talet då sovjetiska planer på kärnvapenbaser på Kuba avslöjades. Tänk om president Kennedy behövt vänta i fyra år på att få veta. Då hade fientliga kärnvapnen på några mils avstånd från USA varit ett faktum och det kalla kriget förmodligen tagit en helt annan vändning. Nu kunde Sovjets aggressiva avsikter stoppas på ett tidigt stadium.
Nu förefaller det emellertid som om underrättelseorganen gjort en alltför långtgående tolkning av den information man fått fram. Vad som möjligen stoppades 2003 är sista steget mot anskaffning av kärnvapen, konstruktionen av själva bomben. Detta är enligt alla experter den enklaste delen av arbetet med att få fram en atombomb. Det svåra är att få fram det höganrikade uran som är själva sprängämnet i bomben. Där har arbetet i de iranska anläggningarna fortsatt med full kraft.
Den amerikanska rapporten talar om att vapenprogrammet stoppades som följd av internationella påtryckningar. Men trycket på Iran från omvärlden hade för fyra år sedan inte blivit särskilt kraftigt. Troligare är att stoppet är resultatet av oenighet inom den styrande kretsen av mullor om klokheten i att utmana världen med ett öppet kärnvapenprogram.
Nu kan man inför världssamfundets protester mot sådana planer utan att direkt ljuga säga att man bara ägnar sig åt ett rent civilt utvecklingsarbete på kärnområdet. Samtidigt fortskrider arbetet med att skapa förutsättningar för massförstörelsevapnen med inte bara oförminskad utan av allt att döma ökad kraft.
Det olyckliga med den amerikanska underrättelserapporten är att den kommer att dramatiskt minska trycket på Iran att överge sina kärnvapenplaner. Länder som Ryssland och Kina har letat efter en anledning att slippa utvidgade sanktioner mot den iranska regimen. Också i Europa kommer de flesta regeringar med en lättnadens suck att lägga hotet från Iran åt sidan. Den opinion som blivit skrämd av president Ahmadinejads vildsinta utfall mot framförallt Israel kommer att vända dövörat till inför hans fortsatta hotelser att utplåna den judiska staten.
I verkligheten finns ingen anledning till minskad oro. Den lugnande rapporten från CIA och de andra underrättelseorganisationerna säger i själva verket att Iran om bara några få år kommer att ha alla möjligheter att ha en färdig bomb om regeringen inte kan förmås att slå in på andra vägar.
Om detta blir verklighet står världen inför ett värre hot än någon gång efter det kalla krigets slut. Och Israel ställs inför det fruktansvärda valet att slå till med egna kärnvapen mot Iran eller riskera att den egna staten och större delen av dess befolkning utplånas.
ernst.klein@telia.com