Utan Sovjetunionens krigföring i Afghanistan skulle talibanerna troligen aldrig ha vuxit sig så starka att de kunnat ta makten i landet. Och utan talibanernas beskydd hade Al Qaeda inte kunnat inte kunnat få en skyddad bas.
Det var Al Qaedas fruktansvärda terrordåd i USA som ledde till den amerikanska invasionen av Afghanistan. Men samtidigt som detta var ett nödvändigt försvarskrig gav det också en möjlighet att driva bort talibanernas med deras avskyvärda religiösa förtryck från makten.
Nu åtta år senare pågår fortfarande kriget mot talibanerna och utgången är inte given. Många frågar sig om det verkligen är rimligt att offra amerikanska och europeiska soldaters liv för en regim som visat sig så genomruttet korrupt som president Karzais. Alternativen i Afghanistan framstår verkligen som pest och kolera.
Det är mot den bakgrunden som president Obama presenterat en ny amerikansk strategi. Den ger upp förhoppningarna om att USA och Nato skulle kunna säkerställa en stabil demokrati i landet innan man drar tillbaka sina trupper. I stället hoppas presidenten med en ny truppinsats på 30 000 man kunna så allvarligt försvaga talibanerna att den afghanska regeringen på egen hand ska kunna hålla undan islamisterna från ett maktövertagande.
Det finns inga garantier för att den strategin kommer att fungera. Den förutsätter att president Karzai vill och kan ta itu med korruptionen så att hans regim får en rimlig grad av trovärdighet. Den förutsätter också att det går att bygga upp den afghanska regeringsarmén så att den kan klara av både de förhoppningsvis försvagade talibanerna och de privata styrkor som fortfarande kontrollerar delar av landet.
Sverige tillsammans med Nato spelar en roll för att garantera stabiliteten i det område som vi fått ansvaret för. Det kräver kortsiktigt en ökad militär insats också från svensk sida. Det är som den senaste tidens händelser visat en långtifrån riskfri verksamhet. Men den är nödvändig för att ge afghanerna en chans till en framtid som åtminstone kan leda fram till demokrati
Även Sveriges förhållandevis lilla bidrag till skyddet mot talibanerna kostar mycket pengar. Den amerikanska krigsinsatsen kostar enorma summor som USA i längden knappast har råd med. Därför är det logiskt att president Obama samtidigt som han skickar nya trupper också förutskickar att USA tänker dra sig tillbaka med början under 2011. Hans motståndare i presidentvalet John McCain varnar omedelbart för att det beskedet innebär en uppmuntran till talibanerna att hålla ut. Det är kanske sant. Men varken amerikansk ekonomi eller amerikansk opinion är beredd för ett evigt krig i Afghanistan.
Detsamma gäller för Sverige. Det gäller därför att under kort tid så effektivt som möjligt hjälpa afghanerna att själva klara en fortsatt kamp. Det förutsätter inte minst att västvärlden förmår övertyga om att vi verkligen har afghanernas bästa för ögonen.
I det sammanhanget är utgången av den schweiziska folkomröstningen om minareter djupt olycklig. Islamisternas mest effektiva vapen i kampen om opinionen i de muslimska länderna är nämligen myten om att väst har gått i krig mot islam för att undertrycka de muslimska folken.
I den propagandan kan som bekant även helt obetydliga ting som Muhammedkarikatyrer blåsas upp till någonting mycket större. Och ett förbud mot att bygga minareter är ett verkligt (om också knappast dödligt) slag mot religionsfriheten för muslimer i Schweiz.
Att övertyga om att vanliga muslimer ingenting har att frukta och allt att vinna på ett krig mot förtryckande islamister är inte lätt. Och schweizarnas fördomsfulla beslut har inte gjort det lättare.
Ernst Klein
Ernst.klein@telia.com