Det demokratiska partiet kommer att vinna höstens val i USA. John McCains enda chans att trots detta erövra presidentposten är att han lyckas skaka om de amerikanska väljarnas bild av honom själv och av Barack Obama så grundligt att de röstar olika i presidentvalet och i de andra valen.
Barack Obama befinner sig i den farliga situationen att han inte kan göra mycket för att öka sina vinstchanser. Han kan däremot genom missgrepp förlora valet. Och ännu en risk är att han genom att hela tiden agera försiktigt och defensivt suddar ut bilden av en förnyare och frisk fläkt.
McCain vet att hans enda chans att vinna ligger i att göra dramatiska utspel som förändrar hela striden. Valet av Sarah Palin var ett sådant utspel, vettlöst om han ville ha en person som skulle kunna ersätta honom om han faller ifrån, men helt rätt ur valtaktisk synvinkel.
I onsdags gjorde han ett nytt sådant här dramatiskt utspel och avbröt sin valkampanj för att istället koncentrera sig på finanskrisen. När jag skriver det här är det oklart om han också håller fast vid sitt beslut att ställa in fredagskvällens debatt mot Obama.
Syftet med McCains utspel var givetvis att skapa intrycket att han i motsats till Obama var beredd att sätta nationens intresse före de rent partipolitiska. Men det är tvivelaktigt om han lyckats med detta. Under veckan har han hunnit byta ståndpunkt till finanskrisen ett flertal gånger och hans reda svaga förtroende i ekonomiska frågor har ytterligare underminerats.
Att ett direkt inhopp av de två presidentkandidaterna i det mödosamma arbetet med att snickra ihop ett acceptabelt stödpaket för den vacklande finansvärlden skulle vara ett positivt bidrag till att lösa krisen verkar osannolikt. I stället lär McCains utspel bara hjälpa till att ytterligare partipolitisera krishanteringen.
Obamas svar på McCains utspel var karakteristiskt kyligt. Han uteslöt inte en mera aktiv roll, men koncentrerade sig på att få McCain att ställa upp på ett gemensamt uttalande om förutsättningarna för att göra ett krispaket framgångsrikt.
Och så ville han att debatten skulle äga rum. "En president måste kunna syssla med mer än en sak samtidigt", konstaterade han iskallt.
Vem som tar poäng på detta spel är oklart. De två partierna har på ett egendomligt sätt skiftat ståndpunkter till krisen under den gångna veckan. Republikanerna började med att spela ner den och liksom McCain deklarera att ekonomin i grunden är stark. Men mot mitten av veckan övergick de i rena panikskildringar. Demokraterna som har majoritet i kongressen och inte lär undvika ansvaret för det krispaket som till slut manglas fram, vill å andra sidan undvika att bli påtvingade något som de sedan kan få ångra. Så de värjer sig mot att de avkrävs handlande under panik.
John McCain kommer säkert att försöka göra ytterligare dramatiska utspel under de 40 dagar som återstår till valet. Men likaväl som han kan gynnas av att framstå som djärv och beslutsam riskerar han att tvärtom verka hållningslös och publikfriande. Jag har svårt att tro att den här veckans utspel har gynnat honom. Men kanske har Obama ändå förlorat på att framstå som alltför oengagerad.
Om debatten i natt trots allt blev av kan den helt ha förändrat denna bild.
ernst.klein@telia.com