Det är bra för Cecilia Malmström själv som på detta sätt får chansen till ett jobb där hennes erfarenheter och kunskaper bättre kan komma till sin rätt än i rollen som EU-minister där hon på ett märkvärdigt sätt varit närmast osynlig. Cecilia Malmström är en stor entusiast och det märktes eftertryckligt under de år hon var EU-parlamentariker där hon spelade en stor roll både i parlamentet och gentemot den svenska opinionen.
Vilket jobb Cecilia Malmström kan få i kommissionen är ännu oklart, men regeringen gör rätt när den kräver att hon ska få en roll med direkta möjligheter att påverka lagstiftning och annan gemensam EU-politik. Margot Wallströms formellt starka ställning som kommissionens vice ordförande visade sig i realiteten vara ganska betydelselös. Vår nya kommissionär kunde till exempel få ansvaret för mänskliga rättigheter och bekämpandet av den internationella brottsligheten.
Valet är ett bra beslut också därför att det visar att Fredrik Reinfeldt äntligen förstått att alliansen hotar att haverera om moderaterna skulle fortsätta att utnyttja sin majoritetsställning i regeringen till att på alla plan driva sin egen linje. De mindre partiernas situation har ofta tett sig direkt desperat, Folkpartiets i och för sig litet mindre än de andras genom partiets mycket tydliga EU-politik i kombination med Jan Björklunds skolpolitik. Men hade Fredrik Reinfeldt gått förbi Folkpartiets EU-minister för att istället upphöja en av sina egna hade det varit en maktdemonstration som drabbat alla de mindre partierna i alliansen.
Också i fortsättningen måste moderaterna mer än tidigare anstränga sig för att låta regeringspolitiken mer präglas av de mindre partiernas synpunkter än av moderaternas. Detta alldeles särskilt som den moderata kompetensen på flera områden inte är överdriven. Efter haveriet i Vellinge kunde det t ex finnas skäl för regeringen att ersätta Tobias Billström som migrationsminister. Försvarsminister Sten Tolgfors har inte heller rosat marknaden. Han har haft svårt att få fram resurserna för den svenska Afghanistan-insatsen och svårt också att på ett bra sätt argumentera för att den behövs.
Att Cecilia Malmström lämnar regeringen ger också Folkpartiet en chans till nystart. Det kan ske om Jan Björklund nu äntligen ger Birgitta Ohlsson en chans till en regeringspost. Uppdraget som EU-minister är också väl lämpat för henne med hennes kunskaper om utrikespolitik och engagemang mot trafficking.
Folkpartiet har landsmöte den här veckan och det är också ett naturligt tillfälle att lyfta in Birgitta Ohlsson i partiledningen. Det är svårt att förstå hur Jan Björklund tänker när han vill att Cecilia Malmström ska sitta kvar som partiets förste vice ordförande fram till dess hon formellt accepterats som EU-kommissionär. Inget tillfälle kan väl vara bättre för ett byte på vice ordförandeposten än just landsmötet. Och som vice ordförande har Cecilia Malmström helt stått i skuggan av Jan Björklund. Är det en sådan vice ordförande han vill ha? Det är inte vad partiet behöver. Det måste bredda sin profil så att det inte framstår som en enmansshow.
Birgitta Ohlsson efter Cecilia Malmström skulle vara en garanti för att det inte blir så. Folkpartiet måste vara så mycket mer än ett skolfråge- och kärnkraftsparti.
Ernst Klein
Ernst.klein@telia.com