Sten Tolgfors första reaktion på Georgien-krisen var som bekant att detta inte var någonting som skulle påverka svensk försvarspolitik. Den här veckan har emellertid klokare krafter i regeringen än försvarsministern tagit över och nu signaleras att försvarspropositionen får vänta på nya säkerhetspolitiska överväganden.
Socialdemokraternas reaktion på detta besked är intressant.
Först ut var Håkan Juholt, partiets representant i försvarsberedningen. Han avfärdade regeringens nya besked med att Georgienkrisen bara var ett svepskäl för att regeringen var oförmögen att komma till skott. Utvecklingen i Kaukasus hade enligt Juholt häpnadsväckande nog redan förra året förutsetts och analyserats av försvarsberedningen, som kom till slutsatsen att den inte var något att bry sig om.
Detta besked var emellertid giltigt bara i någon timme (men kom att bli det enda från socialdemokraterna som återgavs i radio och tidningar). Därefter kom ett officiellt partiuttalande från Anders Karlsson, ordförande i riksdagens försvarsutskott, och Urban Ahlin, ordförande i utrikesutskottet.
I detta uttalande heter det tvärtom att sensommarens händelser i Georgien kräver en ordentlig analys. De två ledande socialdemokraterna framhåller i motsats till Håkan Juholt att Sveriges säkerhetspolitik påverkas så kraftigt av den nya utvecklingen att läget kräver partiledaröverläggningar om försvarets framtida inriktning!
Att regeringen låter sig påverkas av Rysslands agerande är alltså dels en skenmanöver, dels någonting som är så betydelsefullt att det krävs en uppgörelse på högsta nivå mellan partierna om vilka konsekvenser som bör dras för den svenska försvarspolitiken!
Hur förtroendeingivande är dessa besked?
Sten Tolgfors verkar inte ha några som helst egna tankar om försvarets framtid. Han sattes in i regeringen med order att genomföra ett besparingspaket som helt nonchalerade riskerna för en mera aggressiv rysk politik. Hans första uttalande efter Georgienkrisen visar hans aningslöshet och borde leda till att han nu får avgå och överlåta åt en mera kompetent kraft att genomföra det omtänkande som regeringen trots honom har gått in för.
Jag tillhör dem som från början känt tvivel på hållbarheten i en försvarspolitik byggd på fortsatt rysk fredsvilja. Både Putin och Medvedev hade redan före Georgienkriget markerat att de ville återupprätta Rysslands stomaktsställning.
I min krönika för två veckor sedan påminde jag om Putins hotfulla uttalande att Sovjetunionens sönderfall var 1900-talets största geopolitiska katastrof. Det betyder givetvis inte att vi automatiskt är tillbaka i det kalla kriget.
Däremot är det tydligt att Ryssland i olika sammanhang kommer att försöka genomdriva sin vilja i förhållande till grannarna med ett både öppet och förstucket hot om våld ifall man inte blir åtlydd.
För svensk del måste detta innebära att regering och riksdag avfärdar försvarsberedningens resonemang om att det enda verkliga hot som Sverige står inför är klimatet. Möjligheten av att vi och våra grannar utsätts för militära påtryckningar är mycket verkligt och vi måste ha en militär beredskap för detta.
Det starka svenska försvaret under det kalla krigets dagar var ett avgörande bidrag till stabiliteten i vår del av Europa. Både för vår egen skull och för våra grannars måste vi tillbaka till en situation där vår förmåga att agera mot en militär aggression i vårt närområde inte kan betvivlas.
Om detta kan uppnås med hjälp av partiledaröverläggningar bör regeringen välkomna det socialdemokratiska utspelet.
Ernst Klein
Ernst.klein@telia.com