Sverige gör en mycket stor satsning både militärt och civilt i Afghanistan. Det är därför direkt konstigt att medan såväl USA som Storbritannien och Frankrike engagerat sig hårt under den här veckan för att tvinga president Hamid Karzai att gå med på en ny valomgång hördes inte ett knyst från den svenska regeringen, trots att Sverige är EU:s ordförandeland. Först när saken var klar hade Carl Bildt något att säga.
Om Karzai hållit fast vid sin vägran att acceptera en ny valomgång hade hela den internationella satsningen i Afghanistan blivit ohållbar. Det valfusk som konstaterats har varit av en alldeles enorm omfattning - en miljon röster för Karzai har kasserats och 200 000 för hans främste utmanare Abdullah Abdullah.
I Sverige har vi haft en märkvärdig debatt om vår Afghanistan-insats. Kritiker har menat att de utländska trupperna är i landet mot folkets vilja och därför snarast bör dras tillbaka. Det hade garanterat att talibanerna återvänt och med dem bland annat ett totalt förtryck av alla kvinnor.
Men talibanerna är långtifrån det enda hotet mot en mera demokratisk framtid för afghanerna. Det är valfusket i sig ett vittnesbörd om. Samtidigt är valfusket nog bara ett symtom på ännu mycket större problem i landet.
Att presidentens bror som är provinsguvernör samtidigt är en ledande knarkkung ger ytterligare en pusselbit till den komplicerade bilden av korruption och maktkamper i ett land som traditionellt har varit mer splittrat och styrt av rivaliserande krigsherrar än kanske något annat land i världen.
När Sovjetunionen skickade in sina trupper i landet var det i föreställningen att man skulle stötta upp en modern upplyst regering mot just islamistiska fundamentalister och korrupta krigsherrar. Den ryska insatsen blev ett fiasko både militärt och politiskt och när sovjettrupperna till slut drog sig ur blev resultatet att motståndskampen ersattes av ett grymt inbördeskrig. Ur det kriget gick talibanerna till slut segrande och införde raskt en fundamentalistisk islamsk lagstiftning som förbjöd skolundervisning för flickor och likaså förbjöd både musik och film. Moralpoliser samlade ihop förmenta avvikare på en fotbollsstadion där man urskillningslöst sköt ihjäl folk.
Kanske hade talibanerna fått fortsätta om de inte begått misstaget att liera sig med Al Qaida och Usama bin Laden. Efter 11 september-attentaten i USA blev en amerikansk inmarsch ofrånkomlig. Den fick FN-sanktion som en folkrättsligt befogad försvarsaktion. Samtidigt auktoriserade FN:s säkerhetsråd den Nato-insats där svenska trupper ingår i syfte att säkerställa en fredlig utveckling i landet.
Sverige har haft turen att bli anförtrodd ett av de mera fredliga områdena i landet. De amerikanska trupperna däremot har drabbats av en växande motoffensiv från talibanerna. Det är uppenbart att den amerikanska militära insatsen från början var otillräcklig därför att alla resurser gick åt till Irak-kriget. Samtidigt har amerikanarna gjort alldeles för litet för att säkerställa lag och ordning och bekämpa korruptionen i landet.
Den amerikanska opinionen har börjat tröttna på insatsen i Afghanistan efter alla vittnesbörd om laglöshet och korruption på alla nivåer. Samtidigt är det otänkbart att dra tillbaka de utländska trupperna och lämna fältet fritt för talibaner och krigsherrar.
President Obama bestämde sig för att president Karzai måste tvingas att gå med på ett nyval. Denna nya hårdare linje från amerikansk sida är en bra början, men den är bara en början. Kan inte USA och andra länder förhindra ett fortsatt sönderfall kommer talibanerna att steg för steg erövra ny mark.
Sverige kan inte vara likgiltigt inför det som händer.
Ernst.klein@telia.com