Just nu har allergisjukdomarna högsäsong. Var och varannan människa man träffar klagar över hösnuva. För ett par hundra år sedan var denna sjukdom extremt ovanlig och ansågs drabba bara ett fåtal medlemmar av överklassen.
Detta har jag lärt mig i en fascinerande bok av Linköpingsforskarna Bengt Björkstén och Göran Graninger. De beskriver allergisjukdomarnas historia, deras av allt att döma våldsamma tillväxt och den allt intensivare kampen mot dem. Deras bok utmynnar i en fråga till politiker och forskare: Räcker det att studera allergierna utifrån medicinska aspekter eller måste man inte också se problemet ur ett samhällsperspektiv som kräver andra vetenskapliga instrument?
Deras fråga grundar sig i en bitter erfarenhet av att den medicinska professionen vägrar att släppa in annan forskning än den egna. Bengt Björkstén, som själv är läkare, erkänner utan vidare att hans egen syn påverkats starkt av Göran Graningers samhällsvetenskapliga. Graninger som varit den drivande kraften bakom den tvärvetenskapliga Temaforskningens framväxt vid Linköpings universitet menar att också allergisjukdomarna kräver en tvärvetenskaplig infallsvinkel vid sidan om den rent medicinska.
Björkstén som då var professor i barnmedicin vid Hälsouniversitetet i Linköping blev år 2000 den förste föreståndaren vid det nyinrättade Centrum för allergiforskning vid Karolinska Institutet i Stockholm. Där satte han igång en forskarskola av den typ som förekommer vid Tema-institutionen. Hans strävan var att få igång en forskning som kombinerade den medicinska kunskapen med olika samhällsvetenskapliga synsätt.
Det var en inriktning som mötte starkt motstånd hos de medicinska forskare som var verksamma vid Allergicentrum. Konflikten blev snabbt så infekterad att Björkstén efter ett par år utmanövrerades från sitt chefskap. Under sin nya chef har därefter forskningen vid Allergicentrum helt koncentrerats till de medicinska frågeställningarna, de forskare som arbetar där är alla biomedicinare.
Björkstén och Graninger visar i sin bok hur denna rent medicinska inriktning av forskningen står i klar strid med de intentioner som uttalades från statsmakterna när Centrum inrättades. För min del finner jag det helt förbluffande att man anser att ett sjukdomskomplex med så vittgående samhälleliga implikationer som allergierna bara ska studeras utifrån sina medicinska aspekter. Jag antar att det varit samma förnuftsmässiga resonemang som ledde till den ursprungliga beställningen av ett bredare forskningsperspektiv.
I den praktiska hanteringen av forskningsuppdraget har emellertid de medicinska forskarna varit helt dominerande och för dem har idéerna om en icke-medicinsk forskning tydligen upplevts som ett slöseri med begränsade ekonomiska resurser och de har ansett sig ha haft frihet att låta denna övertygelse styra inriktningen.
Det märkliga och skrämmande som hänt sedan de skrev sin bok är emellertid att medicinarna på alla sätt försökt undertrycka en diskussion om dessa frågor. Författarna har haft stora problem med att få sin bok utgiven (den finns nu på Atlantis förlag). Deras önskan om att få dess innehåll diskuterat på ett vetenskapligt seminarium inom Karolinska institutets ram har avvisats av såväl rektor för institutet som av chefen för Allergicentrum. Att de fått Bengt Westerberg att åta sig att vara moderator för seminariet har tydligen setts som en belastning snarare än en förtjänst.
Hur står det till med forskningens frihet när en så viktig bok av två ansedda forskare på detta sätt möts av en mur av tystnad därför att den ifrågasätter den idag etablerade forskningsinriktningen?
Ernst Klein
ernst.klein@telia.com