Just nu är euron på allas läppar. Jag skulle helst vilja se den i våra plånböcker. Sällan har den gemensamma europeiska valutan rönt så mycket diskussion som de senaste veckorna. Och det är bra att vi diskuterar frågor som rör Europas framtid på allvar. Svensk EU-debatt tenderar annars att mest komma i fokus när vi väljer våra representanter till Europaparlamentet var femte år eller då vi har folkomröstat om EU-medlemskap eller euron. Det sorgliga dock med de senaste veckornas debatt kring euron är att euron tycks ha blivit en slags allmän syndabock för den ekonomiska krisen i Europa.
Greklands kris är inte eurons kris. Att Grekland hamnat i ekonomiska svårigheter beror främst på att grekiska politiker under decennier vanskött landets ekonomi, dribblat med statistik, vilselett omvärlden och misskött sina statsfinanser. Greklandskrisen visar att vi alla sitter i samma båt. Länder som står utanför euron drabbas inte mindre än länder som är med i euron. För även länder i Europa som inte har euron som valuta har haft tuffa ekonomiska problem som exempelvis Lettland, Ungern och Island.
Tiderna förändras också. Finland bytte ut sina mark mot euron för många år sedan och om ytterligare några år kommer de flesta av länderna kring Östersjön ha infört euron som valuta. 2011 blir Estland medlem av euron. 2014 beräknas Polen, Lettland och Litauen bli euromedlemmar. Före utgången av nästa mandatperiod kan Sverige vara det enda EU-land i Östersjöregionen som inte har euron som valuta. Det vore olyckligt. Vi får inte fastna på fel sida av historien.
Enligt Håkan Nordström på Kommerskollegium och Harry Flam vid Stockholms Universitet kostar euro-utanförskapet Sverige 150 miljarder kronor per år i utebliven export. Det är nästan lika mycket som Sveriges export sjönk med under 2009 på grund av den globala krisen. 70 procent av de svenska företagarna vill byta kronan mot euron.
Det viktigaste för oss liberaler som Sveriges varmaste eurovänner är framförallt politiska skäl. Vi tror på, kämpar och brinner för ett starkt Europasamarbete. Vill man tillhöra EU:s absoluta kärna, makt och framtid kan man inte stå utanför eurosamarbetet.
Politiker kan inte bara ängsligt följa opinionen. Vi måste också stå upp för de värderingar vi brinner för och våga leda opinionen. Eller som en av Europas mest kända politiker Winston Churchill uttryckte det: "Ju längre man kan se bakåt desto längre in i framtiden kan man se."
Och om det är något som historien har visat oss är att just lära oss av historien. Länder vinner på samarbete. Nationer tjänar på att samverka ekonomiskt. Inget land klarar isolering i längden. Därför bör vi införa euron som valuta.
Birgitta Ohlsson,
EU-minister