Europa är på väg att genomföra den största vågen av marknadsliberala reformer sedan järnridåns fall. Det är den överraskande följden av finanskrisen. Reformvågen påverkar även Sverige.
När finanskrisen svepte över världen spådde många att marknadsekonomin skulle stympas med reglering, protektionismen och höjda skatter. Många trodde rentav att EU, eller åtminstone Euron, skulle rämna.
I stället sker nu det omvända. Land efter land genomför genomgripande marknadsinriktade reformer. Detta sker trots att marknadsliberala ideologer är trängda av tillkortakommanden på finansmarknaderna.
Orsaken till reformvågen är i stället att de olika skadliga obalanser i världsekonomin allt mer överskuggas av en "god obalans". Det har sällan varit tydligare att de länder går lysande som både genomfört kraftfulla marknadsinriktade reformer och undvikit en kreditbubbla i sitt banksystem.
Grekland, Italien, Spanien och Portugal är de länder som under de gångna åren genomfört minst marknadsinriktade tillväxtreformer, och som därför har störst ekonomiska problem. Länder som på senare år har genomfört många marknadsliberala reformer (och undvikit en kreditbubbla) som Australien, Kanada och även Sverige går det bra för.
Arbetslösheten i Tyskland har knappt ökat alls under krisen. Exportindustrin går lysande. En ganska enig forskningslitteratur visar att vändningen har berott på en mer marknadsmässig lönebildning där företag och fack lokalt kunnat göra undantag från kollektivavtalen, samt de så kallade Hartz IV reformerna som bland annat sänkt a-kassan och konkurrensutsatt arbetsförmedlingen.
Även de tio östeuropeiska EU-länder kommer starkare ur krisen än någon trodde för bara två år sedan, tack vare resoluta marknadsinriktade reformer och skattesänkningar.
Ingen kan blunda för denna goda obalans. Därför har den socialistiska regeringen i Spanien nyss luckrat upp sin motsvarighet till LAS. Frankrike har höjt minimipensionsålder från 60 till 62 år.
Grekland planerar att avreglera 70 tjänstebranscher och har redan börjat med lastbilstransporterna. Det öppnar även för mer utländsk konkurrens. På många håll är tonläget protektionistiskt men åtgärderna går åt andra hållet.
Finansmarknader regleras visserligen i några avseenden striktare. Men inriktningen på dessa regleringar är i huvudsak att få dem att fungera mer marknadsmässigt. Finansiella företag och länder som lånar på finansmarknaderna skall bära kostnader och betala räntor i förhållande till de risker dem tar.
Detta är bara början. När den akuta finanskrisen är avklarad kan regeringar lägga än mer kraft på tillväxt och sysselsättning, även i Sverige. Den höga svenska ungdomsarbetslösheten beror till exempel mest på marknadshinder som höga minimilöner, bristande konkurrensutsättning av arbetsförmedlingen och utformningen av anställningsskyddet. Vågen av marknadsreformer i Europa kan därför i slutändan också komma att hjälpa Sverige och svenska ungdomar.