Nu tror ni att det handlar om börskris, bostadsbubblor och allmänt räntekaos, men nej. Det var ett bostadsreportage i en annan tidning som fick mig att lämna hängmattan. I den gavs prov på en inredningsfascism som jag ser som min uppgift att oupphörligen brottas med.
Ja, jag blir gärna en landsmoder för att bringa lite hälsa i ett synsätt kring boende som hetsar människor att bränna ut sig och gå in i väggar. Företrädesvis i olika nyanser av vita väggar, om jag nu får spå lite.
Det börjar bli så krångligt att bo att snart ingen klarar av det utan en stab av inhyrda designers, stajlister, boendecoacher och trendanalytiker.
Reportaget handlade om en familj som bestämt sig för att leva i en helt svartvit värld.
Men nu är ju inte världen svartvit, utan fylld av förklarande gråtoner. Jag tror man riskerar att bli en svartvit människa av att bo svartvitt och sådana bidrar inte till den sunda och nödvändiga mångfald världen behöver.
Som tur är, för paret i reportaget, så begåvades de för två år sedan med en alldeles vithårig dotter som passar väl in i konceptet. Den lilla flickan är på bilderna iförd kolsvart klänning och vita strumpbyxor och fungerar därmed som en alldeles utmärkt inredningsaccessoar.
Tänk nu om en kommande lillebror blir rödhårig. Herregud!
Vi lever i en tid då alla vill utmärka sig. Genom sina barn eller sina hem, t ex. En del gör det genom att uppfinna och ge ungarna namn ingen någonsin hört. Vissa (få) genom att vägra avslöja deras kön. Andra genom att skapa ett boendekoncept som gör att varje icke trendriktig eller färgkoordinerad gäst känner sig som en ren sabotör.
Så, hur ser framtiden ut?
Lilla Luve börjar dagis och utmärker sig genast genom att ha en enhetlig mattgrå garderob eftersom hans pappa gjuter all inredning i betong och valt grått som förhärskande kulör i hemmet.
Han har det åtminstone lättare än lilla Luva. Hon börjar sina dagisdagar i äggskalsvitt och avslutar dem i lerbrunt. Mamma, ständigt i off-white, är mycket irriterad. Och tvättmaskinen går varm.
Mest synd är det ändå om lilla Luvi. Hens föräldrar (som inte vill påtvinga Luvi någon stereotyp könsroll) ratar alla färger utom den behagligt könsneutrala grangrönt. På varenda skogsutflykt tappar personalen bort den arma ungen.