Ingen av dem har tänt på min exportidé i Corren Bostad för ett par månader sedan: Klona Martin Timell, starta massproduktion av karln och sälj honom på Ikea under namnet "Skruvis". Han är inte större än att han går in i en ordinär städskrubb.
Lugn nu. Jag menar inte att små Timellare plötsligt ska drälla omkring i varenda håla, snickra på allt som kommer i deras väg och frustande dra ordvitsar. Nej, nej. De klonade Timellarna hör, när de inte är i bruk, hemma i just städskåpet. Så fort "Skruvis" går utanför tomtgränsen ska en automatisk kortslutning ske.
Timell med sladd i rumpan vill jag inte ha. Det blir för opraktiskt när han ska skrapa mossa från taket och måla vindskivorna. Hellre en lucka därbak, med plats för ett rejält, laddningsbart batteri. Bra om det kan laddas i samma manick som hör till sonens radiostyrda terrängbil, så spar vi några kronor där.
Jag är inte främmande för att "Skruvis" lanseras även i en dyrare de luxe-modell som är kapabel att äta en god middag, dela på en flaska vin, föra ett någorlunda drägligt samtal och . . . tja, ni hajar.
Lyxmodellen ska för all del inte heller dra sig för att skrapa upp den där inälvsslembobban (vad det nu är) som katten aldrig äter upp på de insläpade mössen.
Det viktiga är att han avstannar blixtsnabbt när ägaren trycker på "off". Oavsett om det är mitt i spacklandet, trossbottenrenoverandet, konverserandet eller musskrapandet. Den lilla tillrättavisningen ska han givetvis ha glömt nästa gång han tas ut ur städskrubben. Som om ingenting har hänt kränger han glatt på sig snickarbältet och tar med en aldrig sinande energi itu med vad som för stunden åläggs honom.
Vill man vidareutveckla tillverkningen kan även en Ernst Kirchsteiger-modell lanseras. Om "Skruvis" är en okomplicerad, handfast och glad mackapär, så får "Mysis" mer av barfota snickeri-filosof över sig. När "Skruvis" drar en bonnhistoria man hört förr så deklararerar "Mysis" med beslöjad röst: "Och inspirationen till det här mötet mellan två brädor, den har jag fått av det här äpplet".
Själv väljer jag en "Skruvis", även om han saknar sug i blicken. Risken att "Mysis" bara ska vilja dricka te i soffan stup i kvarten och förlora sig i insnärjda resonemang om att han egentligen är en väldigt slö och bekväm konstruktion är uppenbar.
Kom igen nu alla smarta datahjärnor. Om det går att deklararera via mobilen och tumla runt på rymdstationer borde det här vara jordnötter.
Ropen skalla: En Timell till oss alla!