Idag har intresset för kökets upplevelser fullständigt exploderatoch på den svenska bokmarknaden lanseras i snitt en ny kokbok om dan,fler än någonstans i världen.
Och visst kan det vara underbart att laga mat och njuta av den medfamilj och vänner. Måltiden framträder i böckerna som en idyll, enmotvikt till den kalla världen därute. Runt bordet doftar det,människor samtalar, njuter, umgås, i köket hittar man på nya saker,provar och roar sig. Ja, som vore köket och bordet den modernasinnebilden för den klassiska grekiska akademin.
Säkert är det delvis därför jag trivs bland grytor och kastruller.Men filosofen är en obotlig teoretiker också i köket. Så här. Denmaträtt vi sätter fram på bordet, ta en enkel pannkaka, är djupare settsammansatt av saker som är fördolda, alltså mjöl, ägg, salt och socker.Det är därför vi frågar kocken efter receptet, det vill säga vi frågarefter hur tillvaron egentligen är organiserad och sammansatt. Viefterlyser vad ytan döljer. Just detta är också typiskt för vetenskapoch tänkande.
Så låt mig därför pröva om inte köket kan illustrera ett par av tänkandets kardinaldygder.
Jag hör ofta att det är viktigt att skaffa sig så mycket informationsom möjligt. Osmält snack är detta. Tvärtom gäller det att skaffa sigså lite information som möjligt för att lösa sin uppgift. Deninformationen skall däremot ha största relevans. Sånt här vet varjekock. Ingen maträtt blir bättre av att det tillsätts ytterligare enråvara vilken som helst. Själva poängen är att uppöva sin förmåga attavgöra relevansen, det vill säga att välja bort sånt som inte hör tillsaken. Då smakar det.
Varje maträtt står och faller med kvaliteten på råvarorna. Ingen mästerkock gör läcker bouillabaisse av dålig fisk. Den kock som vill ha återbesök tänker efter före. Rätten skall kunna lagas igen och njutas också då.
På samma sätt står eller faller varje tanke på källornas användning,och på tillförlitligheten i den information som brukas. Den hederligetänkaren har samma hållning som den seriöse kocken. Han är intresseradav att de andra ser fram mot nästa möte. Kocken skall vara nöjd när hanföljer receptet också andra gången; den gode tänkaren skall vara stoltöver sin tanke även när han påminns om den nästa år.
Kokböcker är helt centrala för kökets utveckling och för bådetradition och förnyelse. Utan dem skulle vi alla få börja om frånbörjan.
Att tänka handlar mycket om att ta en sak i taget, dela upp världensmångfald i delar, följa en genomtänkt metod. Först därefter är det dagsatt sätta ihop världen igen, presentera sitt resultat, sin idé om hurnågot ser ut, är eller fungerar. Dock bör varje tanke, likt maträtten,ha ett för alla tillgängligt recept. Vi har rätt att veta hur den ärgjord, på vilka grundvalar, med vilka metoder och källor. I bästa fallskall jag kunna göra om reportaget eller undersökningen och med hjälpav receptet komma till samma resultat som den ursprunglige kocken.
"Ju fler kockar desto sämre soppa" översätter däremot filosofengärna till "Ju fler som brukar förståndet tillsammans desto bättrevetande".