På den numera nedlagda radiostationen Radio Islams hemsida skyltade Rami ogenerat med sitt förakt mot judar och de som han hävdar är sionistiska hantlangare. Den i Sverige sedan länge ökände förintelseförnekaren Rami stämplar för övrigt allt han anser förkastligt och avskyvärt som judiskt.
Rättegången mot Rami var medialt flitigt bevakad och oavsett politisk färg vill numera ingen seriös redaktör anlita Rami, som efter flera domar för hest mot folkgrupp marginaliserats till ytterst få och ljusskygga medier. Lagen har sagt sitt om Rami som har avverkat sitt fängelsestraff. Han har ännu inte på något sätt visat ånger eller verkat för att ge en annan bild av sina tidigare ståndpunkter.
När Utrikespolitiska studentföreningen på Linköpings universitet anordnade ett seminarium om yttrandefrihet bjöds Ahmed Rami in som journalist och debattör.
Yttrandefrihet gäller även Rami. Det betyder att han inte kan eller bör förhindras att uttala sig. Endast våra domstolar kan avgöra vad som är ett brott eller inte. Därmed inte sagt att det är lämpligt eller seriöst att erbjuda Rami en plattform att verka i.
Allt i vårt land kan och bör inte styras med hjälp av lagen. Vårt demokratiska samhälle är utöver lagarna, som är de yttersta ramarna, beroende av en självreglering i det offentliga rummet. Medborgarnas normerande omdöme och agerande är en kvalitetssäkring för ett land där yttrandefrihet råder. Vilket förutsätter att aktörer i olika sammanhang tar ett ansvarför etiska överväganden.
Ett exempel är replikrätt. Det finns ingen lag på när och hur en replik ska publiceras. Men varje publikation som vill verka i ett fritt och seriöst sammanhang ger den person som utpekats rätt att möta kritiken eller angreppet. Det är ett avgörande etiskt förhållningsätt som skiljer en seriös publikation från en pamflett.
Tillbaka till fallet med Utrikespolitiska studentföreningen på Linköpings universitet och Ahmed Rami. Ordföranden för föreningen hävdar att Rami var inbjuden till ett samtal om yttrandefrihetens gränser. Oavsett vad man tycker om Rami så har ingen rätt att hota, trakassera eller på annat sätt försöka förhindra honom från att yttra sig, trots tidigare fällande domar.
Vi måste alla vara beredda att försvara det fria ordet oavsett vem det gäller. Det betyder dock inte att man bör stödja eller bereda plats för den typen av åsikter som Rami företräder. Det tål att upprepas att han dessutom har fällts för hets mot folkgrupp. Tydligare än så blir det inte.
Utrikespolitiska studentföreningens uttalande om att man är en plattform där även kontroversiella åsikter får framföras är föga begåvat. Att ge kontroversiella röster utrymme är inte detsamma som att ge hat och hets en plattform. Det är fullt lagligt att bjuda in dömda nazister, muslimhatare och homofober - men högst olämpligt vill jag hävda. Uppenbarligen förstår inte föreningens ordförande Tamuz Hidir skillnaden. Därmed har han och de andra i föreningen dömt ut sig själva som en seriös aktör i det offentliga samtalet. Självregleringen fungerar inte på Linköpings universitets utrikespolitiska studentförening.
Dilsa Demirbag-Sten