Jo, men allvarligt: det är ju NU man skulle ha ett år ledigt med ungarna. Åh, vad mycket roligt vi skulle kunna göra tillsammans, jag och tonåringarna.
När barnen är så här stora kan man ju göra saker som alla tycker om på riktigt.
Att hasa runt i Astrid Lindgrens värld hade förvisso också sin charm, men mer för att man var glad för barnens skull än för att jag själv tyckte det var förskräckligt roligt att leka Nils Karlsson Pyssling och bli jagad av en liten tjock polis med gummibatong.
Vi är just hemkomna från två veckors båtluffande i Thailand och jag konstaterar att det är mina bäst investerade pengar sedan jag fick barn. Nu kan jag ångra de där händelsefattiga och förutbestämda charterresorna jag gjorde med dem när de var små och de ändå inte begrep att det var vid Egeiska havets strand de satt och grävde och inte vid Roxens. Jag borde ha lagt de pengarna på hög och använt dem nu i stället, nu när man kan resa på riktigt, upptäcka saker, ha ett äventyr.
Jag var orolig för att återvända till landet jag förälskade mig i för 25 år sedan.
Då fanns det bara lite spridda backpackers, nu står hotellen som spön i backen och på sina håll är det så illa att försäljarna pratar svenska med förbipasserande. "Billigare än Ullared", "Tjena, mittbena" skrålar affärsinnehavarna på Phuket. Huga. Dit återvänder jag aldrig. Det var förfärligt.
Men till Kho Jum vill jag tillbaka. En ö där det fortfarande går att bo ett stenkast från vattnet för 30 kronor per bungalov. 15 kronor per person ...
Och till The Similand Islands vill jag också tillbaka. Varaner, pytonormar, jättefladdermöss, apor och ett snorkelvatten med 40 meters sikt. Vi tältade. Vilken upplevelse!
Kom igen nu någon högre makt! En skengraviditet ska väl inte vara så svårt att ordna till?