Många frihetshjältar världen över har välbekant klingande namn. Nämn personer som Nelson Mandela, Mahatma Gandhi eller Martin Luther King och världsmedborgare oavsett ursprung fylls av beundran eller nickar igenkännande.
Magnifika symboler för rättvisa, motstånd och höga moraliska ideal. Men bland dessa finns en ung man, inte fullt lika känd, men utrustad med ett mod som gör hans plats lika självklar bland dessa giganter.
Han hette Mordechaj Anielewicz. Han växte upp i ett Warzsawa med 400 000 judar och den största judiska församlingen i Europa. 24 år, lika gammal som många av dagens unga som läser denna tidning, men med en livserfarenhet och styrka få individer kommer att hyllas för.
Mordechaj blev symbolen för det judiska upproret i Warszawa-ghettot för 64 år sedan i april månad. Han visade styrka i en tid av Förintelse som kom att släcka liven för 6 miljoner judar av dem 1,5 miljoner mördade barn.
Mordechaj ledde den judiska kamporganisationen ZOB. Den 19 april 1943 startade det andra Warszawa-upproret. Nazisterna under SS-general Jurgen Stroop hade stridsvagnar, kanoner, eldkastare och flyg. De judiska motståndsmännen enbart lätta vapen och handgranater. Nazisternas mål var Förintelse. Judarnas mål var frihet. Nazisterna trodde på en snabb seger. Judiska motståndsmän stred mot alla odds i nära sex veckor, vilket är längre tid än det tog för tyskarna att erövra många europeiska länder.
Hjältarna från Warszawa-ghettot vägrade att acceptera att judens lott i livet ska var den förföljda, pryglade och trampade personens. De stred likt sina systrar och bröder vid det judiska upproret mot det romerska styret vid Masada år 66 efter Kristus. De inspirerade till att judarna i Sobibors koncentrationsläger reste sig och över 600 lyckades fly. De uppmuntrade tusentals judar över Europa att ansluta sig till partisaner och motståndsgrupper.
Att hylla hjältarna i Warsawa-ghettot är också att minnas Förintelsen och den förlust den inneburit för enskilda individer, för den judiska kulturen och för mänskligheten. Samtidigt en vidrig påminnelse om att vår nutids folkmord fortsätter. Jag minns lik efter döda barn jag sett med egna ögon i det pågående folkmordets Darfur. Jag minns med sorg överlevare jag talat med i folkmordets Rwanda. Jag minns med förtvivlan, sorg och vrede att vi lever i en värld där människovärdet fortfarande förnedras. Människoöden så grymma att de ger generation efter generation av efterföljare mardrömmar. Människoöden som aldrig gavs chansen att spraka av livsglädje, förverkliga sina drömmar, bilda familj eller se generationer växa upp. Men ingen människa har någonsin funnits förgäves. Som det står skrivet i den judiska skriften Talmud:
Jag fann inte världen öde när jag kom in i den; mina fäder planterade för mig innan jag föddes: så planterar också jag för dem som kommer efter mig.
Feliks Tych, föreståndaren för det Judisk-historiska institutet i Warszawa, har krasst konstaterat att "Förintelsen ägde inte rum i ett socialt vakuum".
Tro mig det gör inga folkmord, massakrer eller utrotningar. Vare sig då eller i dag. De utövas av sina bödlar, regimer och diktaturens kreatur. De sanktioneras av en passiv omvärld som tittar på eller blickar bort. De legitimeras av att vi lever i en värld som inte ens år 2007 förmår att ta ställning mellan demokrati och diktatur eller mellan frihet och förtryck.
Min favoritförfattare sedan de tidiga tonåren i Tokarp, den polske juden Isaac Bashevis Singer, har uttryckt det frankt:
Varje neutral människa är ett monster. Vi får aldrig glömma att det var tigande och anpassliga människor som beredde väg för barbariet.
I de sista skälvande timmarna av sitt liv den 23 april 1943 skrev Mordechaj Anielewicz ett brev till en vän:
Ta hand om dig, min vän. Kanske ses vi aldrig mer igen. Men mitt livs dröm har förverkligats. Judarnas uppror i ghettot har blivit verklighet.
De sista nedtecknade orden från en sann hjälte som dör i en bunker vid Mila 18-gatan. Glöm aldrig Warszawa-upprorets hjältar.
Birgitta Ohlsson,
Riksdagsledamot (fp)