I panelen satt en svensk manlig förläggare i medelåldern och varhårt ansatt av publiken. En ung invandrarkvinna framförde att hon såghonom som en förvaltare av de mekanismer som utesluter och skapar enreducerande bild av författare med invandrarbakgrund. Frustrationen motförläggaren verkade bottna i att flera i publiken ansåg att förlag ochrecensenter har en fördomsfull bild av invandare i Sverige.
När debatten var slut insåg jag att alla parter i rummet var likadelaktiga i att skapa det som brukar kallas Vi och Dom-samhället. Om Viinvandrare anser oss inte vara sådana som vi beskrivs, hurdana är vi dåoch vem avgör? Om den manliga förläggaren skulle bestämma sig för attge ut fler böcker av författare med invandrarbakgrund skulle då allavara nöjda? Eller skulle invandrarkvinnor påpeka att de saknargenusperspektiv och invandrare med arbetarklassbakgrund beklaga sig?Det finns ett oändligt antal gruppindelningar av människor och såmycket oklarheter om vad indelningarna egentligen står för.
Man ska inte generalisera genom att dela in folk i grupper sägsdet oftast som en självklarhet. Liberalismen utgår från individuellarättigheter och önskan att synliggöra den enskilda människan. Motpolenutgår från ett kollektiv där individen reduceras till att vara enbeståndsdel i helheten. Att säga att invandrare är tjugo procent av densvenska befolkningen säger ingenting om de olika skillnaderna som finnsinom invandrargruppen. Ofta är skillnaderna inom invandrargruppenstörre än mellan invandrare och övriga svenskar.
Många invandrare känner att generaliserandet skapar fördomar, ett Vioch Dom-tänkande. Men det är inte bara majoritetssamhället somutdefinierar på detta sätt. Även invandrargrupper talar om sig själva itermer av kollektiv som muslimer, kurder, invandrare och så vidare.
Varför generaliserar man? Kan man inte låta var och en självbestämma vad de vill vara? Problemet är att om vi inte generaliserar,hur kan vi då beskriva vår verklighet. För att kunna konstatera attinvandrare är underrepresenterade i styrelserummen eller att kvinnorinte tjänar lika mycket som män, måste vi skapa generaliseringar. Någraär kön, klass, sexualitet, ursprung och ålder. Generalisering är ettrimligt, ibland nödvändigt sätt att beskriva vår verklighet. Det är närgeneraliseringen kopplas ihop med mänskliga egenskaper som fördomarnauppstår.
Vad som är viktigt är att ramarna för generaliserandet inte är förhårda. Att individen fritt kan röra sig mellan de olika kollektivenutan att riskera att bli sämre behandlad, varken av dem som intetillhör gruppen eller andra inom samma kollektiv.
Jag kan inte låta bli undra vad som hade hänt om förläggaren hadefrågat den unga kvinnan vem eller vilka hon anser representerarinvandrare - och hur hon formulerat sitt svar.