I förra veckan röstade riksdagen igenom Lissabonfördraget, EU:s nya spelregler för gemensamt beslutsfattande - mer öppet, demokratiskt och effektivt. Det ger bättre förutsättningar för fortsatt utvidgning, med fler länder som samarbetar för frihet, fred och välstånd. Det behövs när hoten och problemen blir allt mer gränsöverskridande och globala.
Fördraget innebär avsevärda förbättringar för EU som helhet, men stärker också Sveriges möjlighet att påverka. Och, tycker jag, bättre uppfyller de krav som medborgarna ställer på moderna regler för hur besluten ska fattas. Det innebär också att Sveriges Europaparlamentariker ökar till 20 och att vi - under en övergångstid - behåller en svensk kommissionär. Samt att riksdagen ska granska subsidiaritetsprincipen, alltså att beslut inte flyttas till EU, såvida det inte är nödvändigt eller mer effektivt.
Det blir förhoppningsvis också lättare att framöver skapa en ännu mer dynamisk global politik för EU, då det upprättas en europeisk utrikestjänst, med gemensamma EU-ambassader till sitt förfogande. Detta lägger grunden för mer samordnat agerande, utifrån en gemensam verklighetsbild. Jag hoppas att detta ytterligare stärker EU:s förmåga att agera strategiskt i en allt mer komplex värld. Inte minst i dessa tider med en djup internationell finanskris.
Genom samfällt agerande underlättar vi inte bara för EU:s egna medborgare, utan också för de allra fattigaste i de fattigaste länderna som mest märker av effekterna av de globala kriserna.
När Sverige tar över ordförandeskapet i EU i juli 2009 sker det i en tid som inte bara har internationell oro, utan också i en brytningstid med en ny EU-kommission på ingång och ett nyvalt Europaparlament. Det är val till EU den 7 juni, då vi återigen ska utse de som ska representera Sverige politiskt. Jag hoppas den valrörelsen kan tydliggöra nyttan av Europasamarbetet och hur vi bäst använder Sveriges inflytande. Jag märker hur stora förväntningar som finns på att EU ska spela en tydligare global roll med erfarenheter av samarbete över nationsgränser, vilket också inspirerar andra världsdelar.
Med mitt "gamla" engagemang för det fascinerande och mäktiga parlamentet, där jag var ledamot under åren 1995-2002, lär jag återkomma i östgötaspalterna fler gånger i detta tema!
Ordförandeskapet innebär också möjligheter. Sverige har för avsikt att aktivt bidra till att det blir en framgångsrik uppgörelse för en ny klimatpolitik för hela världen. Vi hoppas också kunna lyfta frågorna kring Östersjön med havets känslighet. För egen del avser jag använda den biståndspolitiska förnyelse som vi genomfört i Sverige för att inspirera till mer av reformer av EU:s bistånd, med mer av effektivitet och samstämmighet. Och vi behöver fokusera på klimatfrågans betydelse och vikten av mer demokratisatsningar i världen.
Ordförandeskapet innebär också tusentals möten i på en mängd platser i världen som Sverige ska leda. Till skillnad från förra gången, våren 2001, kommer den borgerliga regeringen inte att ha lika mycket utåtriktade och spektakulära möten i Sverige - utan fokusera på arbetsuppgiften och använda resurserna i Stockholm och Bryssel. Dock blir det några möten i Östergötland. Maud Olofssons näringsdepartement kommer att ha ett större möte i Linköping för att visa en modern och framåtsyftande kommun med ett mångsidigt näringsliv. Jag är speciellt glad att välkomna högre tjänstemän för utrikes- och säkerhetspolitik från hela EU till Vadstena i mitten av sommaren.
Jag önskar er en fridfull första advent!
Gunilla Carlsson
Biståndsminister