Klimatförändringen utgör ett hot mot världens fattiga och mot FN:s mål om halverad fattigdom till år 2015. Den är därmed något som biståndet måste ta hänsyn till.
Förra året kom en rapport från OECD (Organization for Economic Co-operation and Development), som visade att 15-50 procent av de gjorda biståndsinsatserna i världen riskerar att sköljas bort eller förtorka. Ett bistånd som kan möta klimat- och miljöutmaningar är därför en av de viktigaste aspekterna när vi nu formar ett bistånd som kan göra verklig nytta.
Många utvecklingsländer är särskilt utsatta och sårbara för klimateffekter på grund av konflikter, utsläpp, epidemier, brist på mat och fattigdom. Klimatförändringen får konsekvenser för miljö och hälsa och för tillgången till vatten och livsmedel. I förlängningen kan den leda till svårhanterliga flyktingströmmar och få säkerhetspolitiska konsekvenser.
Den svenska regeringen vill bidra till att finna lösningar på dessa centrala problem. När statsminister Fredrik Reinfeldt för ett par veckor sedan träffade FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon i New York presenterade han det svenska initiativet till en kommission för klimatförändring och utveckling.
Syftet med kommissionen, som ska ledas av mig, är att ge förslag på hur biståndet kan klimatsäkras. Det handlar om att analysera hur bistånd ska utformas som tar hänsyn till klimatpåverkan och risken för katastrofer i utvecklingsländerna.
Kommissionen kommer att inkludera representanter från olika världsdelar, fackområden och samhällssektorer. Tanken är vi ska komplettera de processer som redan pågår inom ramen för till exempel FN, OECD och EU. Resultatet ska presenteras under våren 2009.
Jag är glad över att få leda detta viktiga arbete. Det känns också som en naturlig uppgift mot bakgrund av det omfattande svenska utvecklingssamarbetet och regeringens stora engagemang i miljö- och klimatfrågor. Nu har vi ett gyllene tillfälle att med världens ledande experter fördjupa oss i dessa frågor och ge konkreta förslag till hur världen kan möta de utmaningar som klimatförändringarna utgör, framför allt i relation till utvecklingsländerna.
Målet är att biståndet ska påverka klimatet så lite som möjligt. Det kan till exempel handla om att bygga in klimathänsyn i infrastruktur- eller jordbruksprojekt. Det kan handla om att ge bistånd som motverkar klimatförändringar genom ren teknologi eller utsläppsrening. Det kan handla om stöd till klimatanpassning i utvecklingsländerna genom att exempelvis stärka deras institutionella kapacitet och förhandlingsförmåga i miljösammanhang.
Klimatförändringen är en global utmaning som kräver gemensamma och hängivna ansträngningar. Vi är många aktörer, länder och organisationer som måste dra åt samma håll för att göra skillnad. Nästa vecka reser jag till Washington med klimatfrågan i bagaget och kommer då att presentera det nya svenska initiativet. Jag ser särskilt fram emot att diskutera vägen framåt med Världsbanken och dess vicepresident Kathrine Sierra, som ansvarar för Världsbankens arbete med hållbar utveckling.
Jag vill att både det svenska och det internationella biståndet ska bidra till en utveckling som kan förebygga och möta såväl omedelbara som de risker och svårigheter som ligger lite längre fram i tiden. Detta är en förutsättning för en hållbar utveckling.
Gunilla Carlsson, biståndsminister