Natten till den 28 oktober 1412 dog hon i pesten utanför Flensborg. Numera ligger det i Slesvig-Holstein, Tysklands nordliga utpost - i sig en påminnelse om hur flytande begreppet Norden är.
I mitten av 1300-talet började hertigarna av Mecklenburg gifta in sig i de nordiska kungahusen, och skaffade sig arvsanspråk på de tre tronerna. De svenska stormännen samlade sig gång på gång mot Magnus Eriksson, och vände sig till slut till hertigarna Albrekt den äldre och den yngre av Mecklenburg (den yngre blev kung). I Danmark återsamlade Valdemar Atterdag riket, men efter hans död gjorde Mecklenburgarna anspråk även på hans rike för en ännu yngre Albrekt.
I Danmark och Norge övergick kronan till Magnus och Valdemars barnbarn Olof, som också krävde Albrekts svenska tron som folkungarnas arvinge. I mitten av 1300-talet försvagades alla länderna av digerdöden som lade många gårdar öde och slog ut stora delar av befolkningen, även präster och stormän.
När Olof hastigt dog tog hans mor Margareta över. På Skånes landsting hyllades hon som fullmäktig fru och husbonde; hyllningen upprepades i resten av Danmark och i Norge. De svenska stormännen hade hamnat i konflikt med Albrekt. Margareta lierade sig med Pommern, besegrade mecklenburgarna och fängslade kung Albrekt och hans son Erik på slottet Lindholmen i Skåne. Därmed hade hon alla de tre rikena i sin hand.
Margareta lyckades med skickliga, hänsynslösa politiska manövrer befästa sin ställning och begränsa stormännens makt. Hon nådde samförstånd med påvedömet och kunde tillsätta lojala biskopar runt om i de nordiska länderna. Hon raserade en del stormannaborgar i Danmark och förbjöd andra än kronan att bygga nya; hon begränsade antalet svenner som fick göra frälsetjänst i de norska drottarnas följen; och i hennes släptåg började en del ledande män att skaffa sig gods i unionens olika delar
Kanske gick hon för långt och för hårt fram. Under efterträdaren Erik av Pommern kom reaktionen. Oppositionella svenska stormän och bergsmän sökte sina egna vägar. Kungen hamnade också i konflikt med mäktiga danska kretsar. Han störtades.
Men värst var kanske konflikten med Hansan, som under 1300-talet hade lagt under sig alltmer av handeln på Östersjön. Alldeles efter Margaretas död (1413) utfärdade Erik av Pommern stadsprivilegier för Landskrona, som anlades för att locka in holländare och engelsmän att konkurrera. Hansan blev så provocerad att den 15 år senare brände Landskrona. Hansans irritation är nog en viktig förklaring till unionens svårigheter under 1400-talet, ända tills den sprängdes av Gustav Vasa?
I dagarna samlas Nordiska rådet i Helsingfors. Varför går inte den sessionen i Margaretas tecken?