"Motorsågsmassakern"! Det var den braskande rubriken över en av Maciej Zarembas skogsartiklar i DN. Rubriksättaren har inte fattat någonting.
I det storskaliga bolagsbruket finns det knappt några motorsågar längre. Skotare och skördare tar hand om både gallring och slutavverkning. Skördarna är väldiga maskiner som går klockan runt för att betala investeringen. På natten lyser strålkastarna i skogen för att förarna ska hitta träd att ta ner. Stammarna glider upp och ner i maskinernas grepp för att kvistas innan de körs ut och läggs på plats i väldiga lavar.
De vackraste skogarna sköts inte på det viset. I bondeskogen stövlar ägarna många mil om året, fram och tillbaka, ibland bara för att njuta och titta och se vad som händer, men ofta med såget och bränsledunken i vardera handen.
Motorsågen är i själva verket det småskaliga skogsbrukets förutsättning. Om vi skulle ha fortsatt med handsåg och yxa skulle inte mycket av det enskilda skogsbruket ha funnits kvar. Det är tungt nog att gå med planteringsborr och sätta plantor för hand. Det är röjsågen och motorsågen som gör röjningen och gallringen överkomlig för många små skogsägare i landet.
Tack vare dem har vi de rika och varierade skogarna i södra delen av landet, där bolagen aldrig blivit lika stora som i Norrland. Där sökte sturiga skogsbönder redan tidigt sina egna vägar. De struntade i skogsvårdsstyrelsernas klappjakt på björk för tjugo-trettio år sedan, lät den blanda in sig i granen och drog rentav upp rena björkskiften, där man kan titta in mellan stammarna och tro att man är i Ilya Repins Ryssland. Måtte de få sin belöning, nu när massaindustrin behöver mer löv än förr!
Gudrun var en tragedi, men i stormens spår kan man ändå glädja sig åt hur mycket ljusare Småland blivit. I stället för de omkullvräkta granåkrarna slår nu björken upp i skir och glad grönska. Skepsisen mot de snörräta granförbanden är stor. Tack vare massaindustrins behov kommer nog många av dem att få växa till sig och le mot vägen med vita stammar. Och kanske ökar mångfalden också. Jag vet att en hel del skogsägare satsar på lärk vid återplanteringarna, och varför inte fågelbär? Om vi kan få stopp på skövlingen av regnskogarna kommer det hårda körsbärsvirket att bli en viktig råvara för möbler och finsnickerier i framtiden.
Hotet mot den vackra skogen är inte motorsågen, det är skatteplaneringen som driver upp fastighetspriserna. Om skogen mer och mer blir en möjlighet för rika människor att komma ned i räntefördelningens låga skatter på inkomst av arbetande kapital, då blir det glest mellan småbrukarna som tar sig tid att plantera, röja och gallra själva. Det finns många skäl att önska sig en rejäl skatteöversyn, men jag skulle glädja mig åt en reform som gör träden till huvudsaken i skogen, inte NE-blanketten vid deklarationen.