Vid tangenterna sitter en grupp människor som bär på ett ständigt brinnande hat som de måste få utlopp för. Deras hat ska inte förväxlas med ilska över att ha blivit illa behandlad. Att vara arg är helt normalt. Det här handlar om människor med en inneboende känsla av hat, plågade människor som aldrig kan vila. En del av dem är våldsbenägna och slutar i fängelse, dömda för misshandel. Några blir supporterkulturens värstingar eftersom kärleken till det egna laget bara är sekundär, det är möjligheten att få hata motståndarna som ger den verkliga kicken.
Hatare har alltid funnits, och de har spelat en tragisk och ofta mycket brutal roll i 1900-talet historia. Hatare dras nämligen som magneter till extrema politiska rörelser. Både höger- och vänsterextremism (och även religiös extremism som IS) erbjuder en svart-vit världsbild som gör tillvaron begriplig för hatare. Det är tydligt vem som är god och vem som är ond. Det finns inga mellanlägen, inga krav på förståelse eller kompromisser. Hatet får ett högre syfte, man får beröm för det, och hataren har äntligen hittat hem.
Ledare för politiskt extrema rörelser utnyttjar gärna hatarna, det är bekvämt med människor som villigt gör grovjobbet åt dem. Historien är full av exempel. Lapporörelsen i 1930-talets Finland. Nationalister under kriget i det forna Jugoslavien. Och nazismen förstås. Den kända psykologen Alice Miller hävdade att nazismens framgång till stor del byggde på att det fanns så många män som uppfostrats enligt den ”svarta pedagogikens” grymma och känslokalla principer, och därmed bar på ett hat som gjorde dem till den brutala diktaturens villiga tjänare.
På senare år har två saker hänt som har gjort Sverige 2015 till hatarnas julafton. Internet har gett dem möjlighet att sprida hot och hat anonymt vilket passar dem utmärkt, eftersom hatarna inte nödvändigtvis är modiga människor. Men framför allt erbjuder Sverigedemokraterna en högerpopulistisk världsbild som är oemotståndlig för alla hatare. Konspirationsteorin om att medierna och politikerna gått samman för att dölja massinvandringens konsekvenser, och den djupa fientligheten mot feminister, invandrare och tiggare ger hatarna tydliga måltavlor.
Mycket av det riktigt grova hatet på nätet kommer förmodligen från en ganska liten, men mycket aktiv, grupp hatare. De odlar en hatkultur som smittar av sig, även vanligtvis sansade människor rycks med av det upptrissade tonläget utan att förstå konsekvenserna. Frågan är vad som kommer att hända de närmaste åren. Hur många av hatarna kommer att lämna tangentbordet och göra det som de ofta uppmanar till – ta till våld mot de grupper de avskyr? För tiggarnas del är frågan redan besvarad. Efter år av hatkampanjer på nätet ökar nu våldet mot tiggare, och de senaste veckorna har vi sett sådana attacker även i Linköping.
Johan Sievers är reporter på Corren och skriver krönikor varannan fredag. Han nås på 013-280234 eller johan.sievers@corren.se