I 14 år har jag bott i ett rött hus med vita knutar. Det gör jag inte längre. Jo, just knutarna är fortfarande vita, men hela förstukvisten med snickarglädje och allt är . . . gräddfärgad.
Eller vanilj kanske.
Rött hus med vaniljknutar, hur låter det tycker ni?
Redan förra sommaren skulle vi ha renoverat min förstukvist med balkong ovanpå. Det sköts upp. Så i sommar var det dags. De sista skälvande semesterdagarna ägnades åt detta projekt.
Skrapa, skrapa, skrapa . . . Inte så kul, men roligare om man är två än ensam.
En dunk oljebaserad "vit husfärg" inhandlades på en vanlig stormarknad. Av Helggubben. Proffset.
Han grundmålade en gång. Sa inget, men såg lite misslynt ut. Så var det dags för första riktiga strykningen. Vi greppade varsin pensel och drog igång.
- Men hallå, gubbe, det blir ju inte vitt! Det blir något slags vaniljton.
- Hm, men ganska snygg i sig, försökte Helggubben. Mjuk och fin på något sätt. Inte så vass som den andra vita, den på knutbräderna.
- I sig ja, men den ska ju inte vara "i sig". Det ska väl för bövelen vara samma vita som resten av kåken. Knutarna, fönsterfodren, ja allt.
Jag letade upp den jättestora färgburken han köpt, för att få bekräftat att han faktiskt tagit fel kulör.
Icke. På den står tydligt VIT HUSFÄRG. Hur kan vit husfärg se ut som grädde? Ska vi måla om samtliga vita ytor på hela kåken inklusive alla uthus nu?
Nej, Helggubben påstår att det går bra att köpa ny färg och göra sista strykningen med den. Precis när vi var klara kom störtregnet. Kaskader av regnsmatter i dagarna tre. Så nu är överliggarna bubbliga också.
Jag bor i ett rött hus med skummande vaniljsåsveranda.
Du lever farligt just nu, Helggubbe!
CARINA GLENNING