Normalt kommer han in, pustar över att det tar sådan tid att köra de 15 milen mellan oss och att det är fartkameror tametusan hela vägen, öppnar en öl och sniffar ovanför grytorna.
Den här fredagen kom han in - och skulle sy. Genast. Han hade varit på rea och kommit över två par chinos för bara 100 spänn. Säga vad man vill om Helggubben, men någon klädsnobb är han inte.
Problemet var att hans storlek, 36/30, var slut. I stället köpte han 36/36. Någon halvmeter för långa alltså.
Tumstock, sax och tavelkrita åkte fram. Med en jädra fart gick det och tjopp så var båda paret byxor omgjorda. Inte till vanliga långbrallor, som jag hade trott, utan till piratbyxor!
Sådana som slutar under knäna.
Lite märkligt, kan tyckas, eftersom sommaren verkligen är på sluttampen. Dessutom skulle vi efterföljande dag för en gångs skull på en middag där det verkligen inte gick an med sommarlediga trekvartsbrallor.
"Skit också! Kunde du inte ha sagt det lite tidigare, innan jag hann klippa av dem?", klagade Helggubben.
"Hur skulle jag kunna begripa att du skulle tillverka sommarbrallor i september?", kontrade jag.
Inte blev de lika långa heller. Men det var ju bara att förkorta lite till, tills benen var ungefär jämnlånga.
Efterföljande dag fick ägnas åt att hitta långbyxor till den där middagen. De billigaste vi hittade kostade 595 kronor. De hade å andra sidan rätt längd. Vem har sagt att man kan få allt här i världen?