Hjälp, jag kan inte röra mig!

Jag har ett skumt spårämne i min kropp som i kontakt med vitvaruaffärer gör mig partiellt förlamad.

Linköping2010-04-01 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Torktumlaren bröt nyligen samman. Utan torktumlare kan man inte leva. Duntäcken är ett måste i min kalla kåk och prova att tvätta såna utan tumlare. Tar veckor att torka. Alla katthår ska vi inte tala om. De fångas upp fint där i luddfiltret.

Redan efter någon minut i vitvaruaffären dyker de första symtomen upp och fötterna blir allt svårare att förflytta. 4 995 kronor för den. 6 995 kronor för den. 7 995 för den. Siffrorna flimrar framför ögonen. Varför inte ta 6 000 jämt i stället för detta förvirrande larv! Långa rader av tumlare ... Ska man ta en billig som förmodligen bara är skräp eller en dyr som lika gärna kan vara skräp den också? Glömmer aldrig när en försäljare avslöjade att "visst är grejerna av mycket sämre kvalitet nu för tiden. Hjulen måste ju snurra!"

Förr visste man att sannolikheten för att en dyr grej skulle hålla länge var stor. I dag är det rena lotteriet.

Alla dessa maskiner med sina superavancerade program - och bruksanvisningar tjocka som telefonkataloger. Benen domnar allt mer. Orkar inte engagera mig i något så ointressant som detta. Vill inte ha alla de valmöjligheter moderna tumlare erbjuder - bara torr tvätt!

Nu har fötterna fått 50-kilos blytyngder på sig och växt fast i golvet. Hjälp, jag kan inte röra mig! Som ett fån stirrar jag tomt framför mig. Tror att det är en torktumlare som talar till mig tills jag inser att det är Helggubben som undrar vad jag sysslar med.

Utan att ha rådfrågat en enda försäljare, utan att ha tittat i en enda manual hör jag mig säga: "Jag ska inte ha någon tumlare. De drar bara en massaenergi och sliter på kläderna. Kom nu så åker vi hem."

Alla gånger slutar det inte så. Ibland hinner en försäljare slå klorna i mig innan jag rusar ut och så kommer jag hem med något som blev minst 3 000 kronor dyrare än jag tänkt mig. Allt för att komma därifrån så fort som möjligt.

Helggubben föreslår att jag, för att komma över min obehagskänsla i vitvaruaffärer, ska ta med mig min solstol, en flaska vin och en bok nästa gång. Boa lite och göra det mysigt. Slumra lite, titta på tumlare, sippa lite vin och läsa, titta på tumlare ... Och för undrande försäljare förklara att "jag stannar här tills jag bestämt mig!"

Kunden har ju alltid rätt.

Läs mer om