Hjältekungen Gustav II Adolf

Linköping2005-12-22 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När jag ser det andra gymnasiet uppkallat efter Gustav II Adolf kanjag inte hålla mig längre. Jag går in på skolan och talar med elevernaom den gamle hjältekungen, som hemma i Sverige är antingen bortglömd,en bakelse eller en imperialist. Här i Estland har vår 1600-talskungkvar sin hjältestatus och tonåringarna sprudlar av entusiasm då jag berdem berätta om kungen och skolan.

De vet vad de talar om. När jag vaknade på hotellet satte jag påestnisk skvalradio och pratet mellan de amerikanska poplåtarna förstodjag rätt bra. Det hade nämligen Gustav Adolf som tema. I Tartu hängeraffischer med honom i helfigur på väggarna. Han är en välkänd man idessa gamla svenskbygder. Så jag börjar nyfiket intervjua initieratfolk om varför i hela friden det blivit så.

Till nyåret är det femton år sen Estland åter blevsjälvständigt, och det hårda ryska förtrycket var till ända också fördenna gång. Det syns att det gått bra för landet sen dess och jagsmittas av gymnasieeleverna som förstår att de har möjligheter derasföräldrar aldrig fick. Det sovjetiska mörkret är bokstavligen bortafrån Tartus gator, som nu exploderar i gatljus och julbelysning. Detbyggs överallt och Chrusjtjovs gamla betonghus behöver verkligen bytasut. Om tio år är nog Estland åter nordiskt -- om inte de ryska ghettonai nordöst blir den krutdurk som vi i höstas anade i de franskaförorts-upploppen.

Studenterna i Tartu vågade år 1982 för första gången öppetdemonstrera mot den sovjetiska ockupationsmakten. De krävde attryssarna skulle återställa statyn av Gustav Adolf framföruniversitetsbyggnaden och plocka bort Lenin. Det här låter konstigt isvenska öron, men är modig symbolpolitik i estniska ögon. Gustav Adolfär här den som skapade "den gamla goda svensktiden", rena idyllenalltså i jämförelse med de tyska och ryska perioderna.

Det var under 1600-talet som Estland för första gången fickpröva nåt som man åter vågade önska i slutet på 1900-talet. UnderGustav Adolf skapades nämligen en ny, rättvisare och effektivarestatsförvaltning. Han grundade universitetet (Sveriges andra efterUppsala), han gjorde livet lättare för de hårt prövade bönderna och viaden kloke Johan Skytte betonade han vikten av folkbildning ochmedborgarkompetens. Detta arv brukade studenterna för att protesteramot det sovjetiska skövlandet av landets institutioner.

Så är den hos oss högst tvetydige Gustav Adolf här ett levandekulturarv, som hålls i helgd av framtidsoptimistiska gymnasieelever.Han brukas som en sinnebild för drömmen om ett nordiskt Estland. EttEstland som skall bli en välfärdsstat, en integrerad, välmående,givande del av Skandinavien och Europa. Den gamle kungen tog förstasteget som föredömlig infrastrukturbyggare.

När min gästföreläsningsvecka vid den stimulerande skandinaviskainstitutionen i Tartu var över gick jag för att titta på statyn. Deprotesterande studenternas mod hade fått sin belöning. Omedelbart efterbefrielsen ersattes Lenin av en fräsch Gustav Adolf. Till skillnad frånhär är han där både tämligen smal och synnerligen populär.

Läs mer om