Jag har en stor last; Hollywood-filmer! Gärna drama om historiska skeenden. Helst om andra världskriget. Företrädesvis baserade på sanna händelser. Herman Wouks TV-serie om andra världskriget Krigets vindar präglade mig på mellanstadiet, då jag satt klistrad framför TV:n i Tokarp. På högstadiet under tiden på Kärna skola upptäckte jag Vietnamfilmer som Deer Hunter, Full Metal Jacket och Apocalypse now. Under gymnasieperioden på Katedral såg vi Schindler´s list och repeterade klassiker som Casablanca, Bron över floden Kwai och Född den fjärde juli.
Nog för att Hollywood-filmatiseringar kan vara sockrade med överromantiserade skildringar, späckade med överdrivet hjältemod eller smått osannolika i sin världsbild. Men samtidigt har de gett många av oss en inblick i viktiga människoöden som aldrig hanns med i skolan - men kanske gav mer förståelse än att lära sig rabbla historiska årtal.
Den senaste veckan har två krigsfilmer påmint mig brutalt om både då- och nutiden. Häromåret såg jag den polska storfilmen Katyn. Den berör ett av Polens svåraste interna sår - nämligen den nedtystade sovjetiska massakern på uppemot 20 000 polska officerare i Katyn 1940. Denna polska film blev högaktuell igen den 10 april då ett flygplan med Polens absoluta ledarskikt bland politiken, militären och civilsamhället dog i en flygkrasch. Den före detta polska presidenten Lech Walesa uttryckte det kanske bäst:
"Sovjet dödade den polska eliten i Katynför 70 år sedan. Idag dog den polska eliten när de var på väg för att visa sin vördnad för de polacker som dog där".
Häromveckan höll jag högtidstal i Stockholms synagoga för att uppmärksamma upproret i Warszawa-ghettot året 1943, då judiska motståndsmän trots svält och tortyr stred modigt mot nazisterna nära sex veckor. Det fick mig att se om filmen Motstånd om de judiska partisangrupp i Vitryssland som bestod av stridande, äldre, kvinnor och barn. En sann historia om hur 1 200 individer räddades undan nazisterna på grund av mänskligt mod.
Jag glömmer inte hur en överlevande Moshe Bairach i filmen berättar om vad Tuvia Bielski motståndsledaren sa:
"Kamrater,det här är den vackraste dagen imitt liv därför att jag har, med minaegna ögon, fått se en så stor gruppmänniskor komma ut ur gettot!Jag ger er inga löften. Vi kandödas då vi försöker leva, men vi skagöra allt vi kan för att rädda f leraliv. Så här går vi till väga. Vi gallrarinte, vi utplånar inte gamla, barnoch kvinnor. Livet är svårt, vi lever i ständig fara, men om vi förgås, om vi dör, dör vi som människor".
En del av Europas historia skildrad måhända genom Hollywoods ögon, men lika viktig att berätta för eftervärlden.
Birgitta Ohlsson,
EU-minister