"En bankir håller korten tätt intill kroppen". Citatet kommer från Mats Qviberg, han som utgjorde Q-et i ansedda HQ Bank. Finansmännen Mats Qviberg och Sven Hagströmer (H-et) var under många år finansjournalisternas gullgossar. I pressen har vi många gånger sett bilderna av parhästarna som alltid delade rum och satt mittemot varandra.
De kallade sina företag för sina barn och har beskrivit sin vänskapsrelation som ett äktenskap. Båda två levererade mer än gärna dräpande oneliners om det mesta, och de kunde med lätt hand domptera skrivandet om företaget.
Men för ett år sedan kom kraschen. Den 27 augusti 2010 återkallade Finansinspektionen banktillståndet och en vecka senare hade banken gått omkull.
Carolina Neurath, reporter på Svenska Dagbladet, rapporterade initierat under de dramatiska veckorna i den egna tidningen. Nu har hennes bok Den stora bankhärvan (Norstedts) utkommit.
Finns det då något nytt att berätta om denna historia som redan orsakat så många feta rubriker? Ja, boken innehåller ett antal nyheter, bland annat att den förödande tradingverksamheten tyngt banken under längre tid än vad som tidigare varit känt. Tradingverksamheten innebar, enkelt uttryckt, att HQ började spekulera på marknaden med bankens pengar.
Men det som allra mest fascinerar är beskrivningen av både uppgången och fallet. I boken skildras en företagskultur som premierade extremt risktagande. Stora risker gav möjlighet till mycket stora vinster. Och så länge som det resulterade i ökade intäkter verkar det ha funnits en outtalad acceptans för att enskilda handlare tog ut svängarna.
Men när vågskålen började väga åt andra hållet och risktagandet i stället ledde till förluster verkade inga fungerande bromsar ha funnits. Nog fanns det personer som påtalade att riskerna var för stora. Internt i banken fanns det vissa som försökte höja sin röst. Men i det företagsklimat som rådde riskerade den som vädrade sin tveksamhet eller oro att avfärdas som feg, ängslig eller rent av käringaktig.
Symptomatiskt var hur en ledamot togs in i styrelsen med särskilt uppdrag att bistå med råd och kunnande kring den problematiska tradingportföljen. Men när hon la fram sina förslag till åtgärder möttes hon av isande tystnad. Hon valde sedan att avgå. Det skulle senare visa sig vara ett klokt beslut. Men vid tidpunkten då hon avgick fick hon svidande gliringar från ledningen om att ha för klena nerver.
Det verkar i HQ Bank ha frodats en ja-sägarkultur som till slut blev förödande. Den ledde till en bankkrasch som skakade hela marknaden. Ovanan vid att få mothugg framgår också av den påtagliga irritation som den forna ledningen visat över att bli utsatt för journalistisk granskning. Några av dem som omskrivits i Neuraths har bok hotat med stämning.
Den stora bankhärvan är en synnerligen välskriven och faktiskt rafflande bok om vad som ledde fram till HQ Bank-kraschen och om vad som skedde i kulisserna under krisen. I bästa fall tas den upp på litteraturlistorna på högskolornas ekonomiutbildningar. För fler behöver se riskerna med den gamblingkultur som finns i vissa handlarkretsar.
CHARLOTTA FRIBORG
Chefredaktör och ansvarig utgivare