Jag missade årets bokmässa. De brukar vara givande att besöka, dessa nutidsmuseer vars innehåll (och människor) speglar vår tid och de utmaningar, tankar och perspektiv vi har. En riktig pärla i årets hittills bärgade bokskörd är Göran Häggs beskrivning av svensk historia mellan åren 1945--1986, "Välfärdsåren" (W&W). Inte minst för att den är så generöst personlig i sitt tilltal, men också för att den spänner över en bredd som inte bara skildrar ekon-omisk och politisk utveckling utan också den sociala och kulturella.
Det är bara att konstatera; det har hänt otroligt mycket på alla plan. Stadsplanering, kvinnornas intåg på arbetsmarknaden, folkhälsokampanjer, sexuell upplysning, välståndsexpansioner, kriser och så vidare, med återklang inom litteraturen, filmen och konsten.
Häggs bok ger anledning till tanke, ibland också invändning. Dessutom utgör den en tänkvärd referensram till nutiden. När det gäller den smått overkliga nivå på bondauktionen kring våra gemensamma försäkringssystem som vi nått, nu senast när Anna Hedborg föreslog att taken i sjukförsäkringen ska slopas, ger "Välfärdsåren" en förståelse om hur vi hamnat där. Dessvärre lär vi under det närmaste året fortsätta diskutera förslag som handlar om att lappa och snickra för att hålla ihop det stora bygget, i stället för att diskutera om grunden är solid. Valrörelser tenderar att dra fram ett sådant beteende från alla som har optioner i programmet.
Men genom att ta ett litet kliv ut från den mest intensiva systemdebatten, kan man se andra viktiga konfliktlinjer än den som just nu sägs gå mellan 65 eller 70 procent, 75 och 80 eller 70 och 75 ... Vad säger det om människorna i Sverige år 2005, att vår valrörelse riktas in mot att handla om några procentenheter?
För den som är beroende av försäkringarna är skillnaden självklart betydande, men är det riktigt friskt att människorna ska vara så finansiellt direkt beroende av politiska beslut?
Svaret lär komma sedan, när framtidens historieskrivare skildrar åren mellan 1986 och, säg, 2025. De dragkamper som pågår just nu lär vara avgjorda, och effekterna av den segrande sidans samhällsfilosofi vara tydliga.
En vän råkade för en tid sedan ut för en whiplash-skada i samband med en bilolycka. Hon arbetade innan olyckan som lärare, och har nu svårt att återgå till ordinarie tjänst på grund av skadan. Hon vill därför försöka hitta ett annat arbete som hon kan utföra, där hon inte hindras av den fysiska defekten.
Men den diskussion hon är involverad i nu, känns smått overklig. På försäkringskassan föreslår man nämligen att hon förtidspensioneras.
Det vore tämligen risigt, om vår tids historia skulle bli den. Vi har ändå nått ganska långt; vi utforskar rymden, kommunicerar med människor över hela jorden och hittar ständigt sätt att förbättra tillvaron.
Att en ung kvinna på drygt 30 som har nedsatt rörelseförmåga men i övrigt är livsglad och stark ska föreslås sättas på undantag är helt enkelt inte klokt. Vi borde se till att borga för en bättre historia än så.