Påskveckan. Ni kan historien, va? I början på veckan var Jesus kung: firad och prisad när han red in i Jerusalem på åsneryggen. Några dagar senare tyckte samma människor att ett alla tiders påskfirande vore att få se godhetsaposteln uppspikad och förnedrad på ett kors.
Det är lätt att gå med flocken. Och det lättaste sättet att få flocken med sig är att spela på rädsla, hat och vrede.
Just nu finns det två rörelser som mer än andra spelar på just denna treenighet. Islamismen och högerextremismen.
Islamismen var den som kapade en lastbil och körde den in i folkmassan på Drottninggatan i Stockholm. Vad som exakt ligger bakom detta vidriga och obegripliga dåd vet vi inte ännu, men Rakhmat Akilov tycks om inte vara ansluten till IS så i alla fall ett fan av vår tids vidrigaste terrororganisation.
Högerextremismen liknar på många sätt islamismen. Målet är så lite mångfald som möjligt, och det krävs hat, vrede och rädsla för att kugghjulen ska rulla. Ni vet hur det gick efter döden på Drottninggatan: när Stockholmarna reagerade med kärlek och blommor gick högerextremisterna bananas. Vad är detta? Varför är ni inte arga? Varför hatar ni inte?
Jag gladdes som de flesta åt kärleken och solidariteten. Den ingav hopp. Men det blev snabbt tydligt att det fortfarande är högervindarna som sätter agendan i Sverige.
De flesta politiska läger reagerade genom att omedelbart vilja skruva upp terrorbekämpningen. Rimligt, men i de vindar som blåser nu räcker det inte med att rikta kampen mot terrorister eller IS-anhängare. Eftersom Akilov är papperslös blir i förenklingarnas tid alla flyktingar som fått avslag på asylansökan potentiella hot som bör kastas ut, sättas i förvar eller i den milda MP-varianten förses med fotboja, fast utan den gamla mossiga omvägen ”rättslig prövning”.
Förutom att det är dyrt, verkningslöst (vilken terrorist bryr sig om att den har fotboja?) och i stora delar redan tillåtna möjligheter (det är redan lagligt att sätta avvisade flyktingar i förvar) saknar det också statistisk grund – alla något sånär pålästa politiker vet att terrordåd utförda av papperslösa flyktingar är väldigt ovanliga. Dåden i Europa har utförts av europeiska medborgare, ibland islamister med bakgrund i andra länder, ibland ultranationalistiska purnorskar eller pursvenskar i Oslo och Trollhättan.
Politikerna hade lika gärna kunnat bestämma sig för att kasta ut alla arbetslösa fyrbarnspappor.
Framför allt är det människorättsvidrigt. Att av rädsla för terrordåd skicka oskyldiga människor till länder där ännu värre terrordåd tillhör vardagen, där barn gasas ihjäl, kvinnor våldtas och män torteras för ingenting: vad är det? Vem tror vi att vi är? Gud?
Vinden vänder snabbt, som sagt. Och det är väl där vi får sätta vårt hopp. Korsfästning och elände i all ära – det är lätt att glömma att påskveckan slutade lyckligt. Kanske kommer dagen när graven i klippan är tom och anständigheten återuppstånden.