Jag känner alltid olust inför lagen om hets mot folkgrupp. Den har inte blivit mindre sedan riksdagen beslutat att lagen också ska skydda homosexuella.
Det betyder inte att jag förnekar att homosexuella fortfarande är offer för fördomar och ibland för ren förföljelse. Pastor Greens predikan i Borgholm är avskyvärd i sin blandning av okunnighet och bibelfundamentalism.
Men anta att Högsta domstolen nu går på samma linje som hovrätten och frikänner Green från att ha begått ett brott. Inte blir hans predikan för den skull mindre obehaglig. Och helt säkert kommer den att uppmuntra andra att pröva om man kan gå ännu längre i fördömanden av homosexuella.
Å andra sidan. Om Green blir fälld tvingas domstolen att precisera vad det är som är brottsligt i hans predikan. Ganska mycket i den faller säkert utanför det brottsliga. Man kan alltså utan att bryta mot lagen ta avstånd från homosexualitet.
Att citera Bibeln är i sig själv inte ett brott. Där står för övrigt anmärkningsvärt litet om homosexualitet. Bara en rad i Gamla testamentet där det i samma kapitel finns massor av regler om att man inte får ligga med till exempel sin farbrors hustru, en regel som man sällan hör åberopad nuförtiden. I Nya testamentet är det Paulus som i rent förbigående tar avstånd från homosex. Den betydelse denna fråga tillmäts av pastor Green och liktänkande är obegriplig med utgångspunkt från Bibelns prioriteringar.
Den vanliga tillämpningen av lagen om hets mot folkgrupp har gällt antisemitiska uttalanden, alltså på ren svenska uttryck för judehat. I tryckfrihetsprocesser har juryn fått ta ställning till det eventuellt brottsliga i enskilda meningar. I allmänhet fälls somligt och frias annat. Ett vanligt grepp av antisemiter är att jämföra israeler med nazister.
Är det brottsligt? Nej, det brukar man inte anse. Men avsikten med jämförelsen är uppenbarligen att hetsa mot den judiska staten och dess medborgare.
Å andra sidan har det också förekommit att man dömt nazister för hets därför att de gjort Hitlerhälsning. Inte heller det förefaller riktigt rimligt.
I en rättegång gjordes stor affär av att Gud faktiskt påstås ha uppmanat judarna till en massa gräsligheter. Dessa citat används av antisemiter som bevis för judarnas ondskefullhet. Som om det fanns några andra folk vid den tidpunkt då Bibelns texter tillkom som hade mildare seder.
Många judar minns fortfarande personligen de illdåd som utfördes av Nazityskland. Andra är barn eller barnbarn till Förintelsens offer eller har andra släktingar bland offren. För dem har den antisemitiska hetsen en särskilt skräckinjagande innebörd. Det har länge förefallit mig vara ett rimligt försvar för lagens existens. Men i själva verket har naturligtvis i dagens Sverige också judar helt andra möjligheter att även utan lagens hjälp försvara sig. Och att utsträcka lagen till andra grupper är än mera orimligt.
Jag tror att det klokaste vore att avskaffa paragrafen. Används den restriktivt legitimerar den oanständigheter. Används den oftare står den i vägen för en saklig debatt om ondskefulla idéer.
Ernst Klein
Politisk krönikör