Agendan är offentlig och underlaget finns för alla att läsa. Inom loppet av trettio sekunder kan alla se vilka beslut som fattades. Dessutom kan alla uttrycka sin åsikt, kommentera eller komma med nya förslag på denna sida.
Varje minister är också uppkopplad under regeringsmöten och har direkt tillgång till allt material. Det har förenklat hanteringen väsentligt. Samma arbete klaras nu på mycket kortare möten än tidigare.
Estland införde denna arbetsform redan år 2000. Den har bidragit till att göra Estland till en föregångare i internetrelaterad samhällsutveckling. Bland annat har George Soros delfinansierat e-regeringsakademien i Estland som utvärderar och vidareutvecklar e-baserade styrformer.
År 2005 infördes också möjlighet att rösta vid allmänna val på nätet. Detta utvärderas och vidareutvecklas nu. Nittio procent av Estlands vuxna befolkning har en e-legitimation. De flesta skattedeklarerar på nätet.
Vi ligger i lä där. Men någonstans får man börja. För några år sedan publicerade min kommun för första gången jämförelser av enskilda skolors resultat såväl på nätet som i en liten skrift. Där framgick att mina barns skola låg sämst till i hela kommunen.
Jag litade inte rakt av på testresultaten, men det klarnade snabbt att det brast i undervisningen. Rektorn, lärarna, och även skolans föräldrarepresentant ville dock helt förneka och tysta ner problemen. Först när en stor del av barnen bytte skola blev det bättring.
När vi ser svart på vitt vad som händer kan vi vara med och bestämma. Därför började jag granska vad kommuner faktiskt visar för sina medborgare.
Alla kommuner har en hemsida. Åttiofem procent av alla invånare har tillgång till Internet. Sannolikt är kommunens hemsida den främsta kommunikationskanalen till kommuninnevånarna, det naturliga skyltfönstret och det bästa sättet att sprida information om de olika verksamheterna.
Hur väl används hemsidan för detta ändamål? Finns det information om möjligheten att välja skola, hemtjänst eller äldreboende? Publiceras kundenkäter och kvalitetsredovisningar?
Granskningen visar att många kommuner visserligen förbättrat sin information till medborgarna något under det senaste året. Det är dock fortfarande ett undantag att en kommun visar kvalitetsmått på enskilda skolor eller äldrehem. Det gör det inte bara svårt att välja. Det är helt enkelt svårt för en invånare att bedöma hur väl kommunen styrs. Den kommunala demokratin bygger då mer på tyckande än fakta.
Ett ljus i mörkret är Nacka som med långt avstånd toppar rankingen av kommuner (Linköping klarade sig aningen bättre än snittet).
På Nackas hemsida finns en tydlig förklaring om hur man väljer skola. Det finns en fyllig beskrivning av varje skola som innehåller resultaten av olika kvalitetsmätningar, nationella prov och liknande. Dessutom finns en översiktlig jämförelse av alla skolor samt en beskrivning av hur resultaten förändras över tiden.
Allt kanske inte går att mäta. Alla kommer inte att tillgodogöra sig alla möjligheter. Äntligen finns det dock möjlighet att veta. En Nackabo har kommit väsentligt närmare den dagen när hon kan säga: "I dag är det jag som bestämmer".
STEFAN FÖLSTER