I dag är det den internationella kvinnodagen. Det är fantastiskt vad kvinnokampen i Sverige har åstadkommit. Rösträtt, likhet inför lagen och varannan damernas i riksdagen. Kvinnor har kämpat mot diskriminerande lagar, mot kvinnoprästmotstånd i Svenska kyrkan, manliga normer och andra maktstrukturer som växt in i traditioner och sociala förväntningar. Förtrycket fanns -- och finns till viss del än idag -- såväl i hemmet som ute i samhället. Mycket har verkligen förändrats, kampen har gett resultat.
Men bara för den svenska kvinnan.
När vi invandrarkvinnor påtalar det förtryck som invandrarmännen utövar på oss vill man tysta ner oss. Inte kan väl invandrarmannen som lider under samma förtryck som den svenska kvinnan vara en förtryckare även han? Invandrarmannen som är så marginaliserad och diskriminerad. Han är en hjälte, verkar de svenska feministern tycka. De förtryckta kan inte vara förtryckare är den rådande logiken när jämställdhet bland de olika etniska minoriteterna diskuteras offentligt.
Samma feminister som kräver att den svenska kvinnan ska få tolkningsföreträde i sin egen situation tar tolkningsföreträdet ifrån oss invandrarkvinnor när vi försöker beskriva vår egen verklighet. Detta i mångkulturens namn. I den internt svenska diskussionen om jämställdhet försöker man belysa de olika maktdimensioner som samverkar och skapar en manlig "överhöghet". Konstigt nog verkar debattörerna inte vara förmögna att se att samma problem finns bland oss invandrare. Utan att förstå det har de debattörer som vill invandrarna väl bidragit till att bevara maktstrukturerna som gör att invandrarkvinnorna underordnas invandrarmannen.
Diskussionen kring slöjan är ett utmärkt exempel på den dubbelmoral som utövas i det mångkulturella samhällets tjänst. Inte ska väl vi tala om för dem hur de ska leva eller klä sig? Vilka är vi att kalla slöjan för kvinnoförtryck? Så låter det på många håll i samhället. Medierna med SVT i spetsen och ett nästan enat politiskt etablissemang har låtit slöjan passera under jämställdhetsluppen. Att sedan den kontext som följer med slöjan hindrar flickor från att delta i simundervisning, sexualundervisning och ibland religionskunskap verkar få bekymra sig om. I Rinkeby har man löst det så att badhuset har separata tider för muslimska kvinnor. Männen får så klart plaska på bland svenska män och kvinnor. Konsekvensen blir ett könssegregerat umgänge. Inget man skulle acceptera om det hade gällt de svenska kvinnorna.
Invandrarkvinnan är lika marginaliserad som invandrarmannen. Skillnaden är att invandrarmannen har stöd även bland de svenska feministerna. Det är invandrarmannen som får representera invandrarna. Invandrarkvinnan blir på så vis dubbelt diskriminerad: av majoritetssamhället men också av männen i den egna etniska gruppen.