Lönehelg och allmänt kaos på stormarknaden när jag skulle veckohandla i fredags kväll. Så för att spara tid skickar jag min snart 17-åriga dotter till förbutiken för att köpa tobaksfritt "snus" medan jag börjar handla.
Låtsassnuset innehåller vatten, fibrer av havre och kakao, salmiak plus lite E-nummer. Funkar som ett slags napp för oss som har lagt av.
Dottern kommer tillbaka och meddelar att hon nekats köp. Jag går till förbutiken och får förklarat för mig att affärens regler säger att även för tobaks- och nikotinfritt snus gäller 18-årsgräns. Detta för att nikotinfritt snus "kan fungera som inkörsport till riktigt snus".
Okej, säger jag. Jag köper den argumentationen. Inget konstigt så långt, men det är nu den här händelsen påbörjar sin resa mot ren absurditet. För när JAG nu vill köpa en dosa nikotinfritt snus så nekas jag med hänvisning till att det finns skäl att misstänka att jag ska langa havrefibrerna till min dotter som just nekats köp!
Jag lämnar affären och ringer från parkeringen upp en av stormarknadens chefer och förklarar situationen. Jag är en gammal stamkund som behöver veckohandla och frågar chefen var jag ska göra det. I min gamla vanliga affär där hon är chef eller i en annan stormarknad en bit därifrån?
Hon tycker att jag ska komma in igen och handla. "Går inte", förklarar jag, "jag har just försökt och blev då nekad att köpa en av de saker jag vill ha."
Nu antyder chefen att jag skulle kunna lämna dottern utanför och komma tillbaka in.
Jaha, för fem minuter sedan blev jag nekad att köpa låtsassnus med hänvisning till att jag kunde misstänkas langa det till min dotter. Men om jag kommer in utan henne så har de misstankarna plötsligt skingrats?! Jag önskar chefen en trevlig helg och åker till den andra stormarknaden. Förbannad och inte så lite förvirrad.
Regler är till för att följas. Absolut. Men om det hos dem som är satta att kontrollera detta inte finns ett uns flexibilitet och förmåga till eget tänkande, anpassat efter situationen, så får vi ett samhälle som är för sjukt för att man ska stå ut att vistas i det.
CARINA GLENNING