Så jag tog och köpte mig pansarbyxor lagom till 50-årsfesten och efterföljande julfest här på Corren. Eller paljett-tights åtminstone. Ivrigt påhejad av Mia som ständigt tjatar om att det gäller att accentuera rätt del av kroppen, det vill säga den som ser minst dålig ut . . .
Det är ju på tok för lite glitter och glamour och kan man pynta huset i juletider så kan man väl pynta sig själv.
Strax innan festen svidade jag lustfyllt om. Jag hade gått från att i affären betrakta dem som smaklösa och vulgära till att älska dem. Allting handlar ju faktiskt bara om att bestämma sig.
Svepte in i rummet där Helggubben satt och löste sudoku (han är besatt) med ett TADAAA!
För att få denna spontana kommentar kastad i nyllet:
"Vad fan har du på dig, människa? Du ser ju ut som ett gädd-drag!"
Sådan är han, Helggubben. Skir, finstämd, romantisk, uppskattande, poetisk, högaktande och alltid beundrande.
Ständigt levererar han dessa ömsinta och kärleksfulla epos.
Äsch, man får väl den gubbe man förtjänar. Jag tycker det var väldigt roligt sagt.
Dessutom fick benämningen "gädd-drag" igång alla vänner med smak för dåliga ordvitsar som nu började hagla över mig likt reklamen för Postkodlotteriet:
- Är du en wobbler, hö hö?
- Akta dig för torskarna.
- Wow, en dragqueen!
- Hoppas det nappar bra.
- Blev det nåt på kroken?
- Bra drag i den gäddan, he he.
- Hellre gädd-drag än gädd-häng.
- Ha ha. Räkna med hugg!
- Nu ska det väl sprattla rejält i den där gammelgäddan!
Ni ser. Tänk vad lite paljetter kan göra mer än att klia, skava och rasa likt ett mjällskred framför toalettstolen när man drar ner dem för att pinka.