Det är väldigt många som bor i mitt hus och ibland drömmer jag om den fantastisk ekonomi jag skulle ha om alla inneboende var med och bidrog till husets driftskostnader.
Kajorna är nu igång med årets bygge i skorstenen och väcker mig med sitt ivriga husbyggarkackel varje morgon. Luftventilen till lilla toaletten bredvid sovrummet sitter nämligen väldigt nära skorstenen. Ibland låter det som om jag har kajfamiljen i bingen.
Ljudet fortplantar sig också via rökgången till spisfläkten så jag har fågelkvitter i öronen även när jag steker kyckling . . .
Husspindlar modell gigantiska har vaknat till liv och tar sig gärna upp från krypgrunden och in i kåken. De sitter i badrummet, i diskhon och lite varstans.
Jag läste att man ska vara glad över sina husspindlar eftersom deras existens tyder på att kåken varken är mögel- eller radonanfrätt.
Jag har inga problem med dem, fångar dem ömt i en burk, förpassar dem till trädgården och ber dem bosätta sig i sädesmagasinet i stället.
Sörens jaktsäsong har också tagit fart. Åkersorksresterna på hallmattan är ett underbart vårtecken och gör sig fint mot pärlhyacinterna strax intill.
Som ni vet skickar jag med Helggubben matpytsar för att han hjälper mig med en massa tråkjobb.
Nytt för i år är att inte bara jag, utan även Sören, skickar med mat.
När Helggubben åkt sina 15 mil i söndags ringde han. "Du anar inte vad som legat på motorhuven, fastkletad under hela resan. En halväten mus!"
Sören gillar att hoppa upp på varma motorhuvar och valde tydligen att äta på Helggubbens bil. Sedan frös det till under natten och kadavret fastnade.
Och att Sören valde att inta sin måltid på huven är väl egentligen inte konstigare än att vi människor snart söker oss till uteserveringar med lite skön infravärme.
Heja våren!