Ja, så kan det låta när en banktjänsteman och en arbetslös sminkös sammanstrålar nu för tiden.
Tillvaron ska guldkantas och status är nyckeltemat i vårt samhälle. Nya titlar skapas, yrken får ny auktorisation och legitimation. Vi söker en värld av tjusighet, ibland utan att någon som helst ny kompetens eller substans tillförs. En symbolvärld där vi vill framstå som så unika som möjligt.
I vår iver att höja statusen på yrken, människogrupper och företeelser döper vi om dem.
Patient har blivit vårdtagare.
Boende på äldrehem har blivit brukare. (Måtte jag aldrig bli kallad det. "Gammal" eller "tant", vad som helst innehåller mer människovärde än brukare i min värld.)
Städerska blev först lokalvårdare och sedan sanitetstekniker.
Städchef heter asssistant housekeeping manager.
Dagis har blivit förskola.
Sekreterare kan kallas chefsupport eller administrativ chef.
Invandrare är en utlandsfödd svensk eller en nysvensk.
Säljare kan heta key account manager.
Personalchef är en HR, en expert på human resources.
Nya tidens jobb heter symbolanalytiker, konceptutvecklare, folkhälsostrateg och genuscoach.
I bland vet inte Arbetsförmedlingens egen personal vad vissa av de 6 000 registrerade titlarna står för och jag läser att de emellanåt sålunda har uppenbara problem att hitta rätt folk till yrken de inte begriper vad de går ut på. Är inte detta humor, så säg?
I bästa fall funkar det. Namnbytet gör att statusen och självkänslan höjs.
I sämsta fall förstärks tvivlet och den redan bräckliga identiteten. Den krystade titelkonstruktionen urholkar självkänslan ännu mer.
2005 satsade regeringen en miljard kronor på att höja statusen bland undersköterskor. Bland annat hänvisades till att ordet undersköterska ju signalerar att man är underordnad. Inte bra. Men om man till exempel blev specialist på äldre invandrares behov så skulle man ju kunna börja kalla sig något annat, finare. Jag såg aldrig någon uppföljning av den där satsningen.
Men en tanke är att vi helt enkelt ger viktiga nyckelgrupper, som just undersköterskor, en själig lön i stället för att börja kalla dem något annat.