Under hösten och vintern har satiren fått ett rejält uppsving. Allt fler vågar driva med makten och skämta om den utbredda korruptionen. Och det är ett bevis, gott som något, på att Putin är på väg att tappa greppet.
Att byta ut honom kommer förstås inte att gå på ett ögonblick. I dagsläget är det praktiskt taget otänkbart att någon annan skulle vinna presidentvalet.
Men vad som händer efteråt är en annan sak. Om den missnöjda medelklassen har tålamod och orkar fortsätta protestera - och makten avhåller sig från att krossa protesterna med våld - finns faktiskt en chans till reformer i demokratisk riktning.
Jag var i Moskva under parlamentsvalet i vintras och såg med egna ögon hur folk har börjat tröttna på maktmissbruket. På valövervakningsorganisationen Golos kontor kryllade det av volontärer i alla åldrar som ville övervaka valen för att hejda det utbredda fusket.
Det påstås då och då att ryssarna inte är som vi. De vill inte ha demokrati, de vill ha en stark ledare, har det sagts. Och visst lyckades Putin göra sig populär under sina första år. Många ryssar som sett sina bankkonton utraderas både en och två gånger under 90-talet gladde sig inledningsvis åt Putinerans relativa stabilitet och ekonomiska tillväxt.
Men nu är boomen över. Den ekonomiska krisen har visat på sårbarheten i den ryska ekonomin. Nyhetskällor på nätet har avslöjat censuren i statstelevisionen. Nu finns en välutbildad, relativt välbeställd medelklass som ser igenom den officiella retoriken.
I alla länder finns en slags nationell självbild, ett kluster av begrepp och värderingar som återkommer när människor ska beskriva sitt land och vad man är stolt över. I Sverige talas det ofta om demokrati, modernitet, om öppenhet och jämställdhet. I Ryssland refereras ofta till landets roll som stormakt - och till den speciella ryska mentaliteten och folksjälen.
Putin har länge varit skicklig på att använda sig av denna självbild och framhålla Ryssland som ett utvalt rike. Ryssland ska inte styras från väst, Ryssland behöver inte följa Europas och USA:s exempel, har han förklarat.
Men ryssarna är inte dumma. Medelklassen som reser och ser hur det fungerar i andra länder har numera svårt att tolerera att den egna vardagen saboteras av korrupta småpåvar. Många tycks ha tröttnat på att det är omständligt att driva företag, att det inte går att lita på rättsväsendet, att läkaren kräver en sedel i näven för att utföra sitt jobb.
Visst: söndagens vinnare är redan klar. Vladimir Putin kommer med största sannolikhet att bli Rysslands nästa president. Ändå är läget inte alldeles hopplöst. För första gången på länge finns det nu en reell chans att Ryssland kan utvecklas i en riktning mot mer frihet, öppenhet och demokrati.
Karin Rebas