Även för den som inte är direkt berörd har Saab Automobiles dödsryckningar varit plågsamma. Ibland är det värdigare att avbryta livsuppehållande åtgärder i tid. Men in i det sista tvekar fackförbunden att stänga av hjärtlungmaskinen och begära bolaget i konkurs.
Allt färre Saabmedarbetare låter sig intervjuas om framtidsutsikterna. Långsamt börjar insikten sjunka in om att det nog inte går vägen denna gång. Men det har inte varit någon anstormning till den lokala arbetsförmedlingen eller till annan industri i regionen. Lojaliteten med Saab är förbluffande. Som en Saabåterförsäljare i Kisa sa (Corren 9/9): "Vi lämnar inte skeppet förrän det har sjunkit." Det grymma är att det tyvärr brukar vara alldeles för sent.
För att lite bättre förstå hur ett varumärke kan ha så stark makt över tanken läser jag SvD-journalisten Jonas Fröbergs bok Kampen om Saab (finns i nyutgåva av Ponto Pocket). Och inser att rationalitet inte har med saken att göra. Förutom under korta perioder har Saab endast haft en längre sammanhållen period av lönsamhet, mellan 1982 och 1987, men det hängde samman med att kronan delvalverades och att dollarkursen var hög. Saab Automobile har ur ett ekonomiskt perspektiv aldrig fått luft under vingarna.
Men kärleken till varumärket har varit orubbad trots bolagets otaliga näradödenupplevelser. För om det är något som Saab lyckats med så är det PR-arbetet, så bra att underliggande problem länge dolts. I den bemärkelsen har Victor Muller med sina vidlyftiga planer spunnit vidare på en gammal Saab-tradition.
Fröberg drar paralleller till Macnördarnas passion för Apple. Han har en poäng i att det finns påtagliga likheter. Men också en avgrundsdjup skillnad: Apple är ett mycket lönsamt företag. Där Apple radat upp nya produkter som fått konsumenter att känna behov de aldrig tidigare upplevt har Saab i stället haft alldeles för begränsat modellprogram, och det ända från de första åren.
Men även om modellerna varit få har Saabs signum varit de smarta detaljerna. Allt från den fiffiga mugghållaren till de eluppvärmda stolarna och turbomotorn. I Fröbergs bok finns en beskrivning av hur prinsessan Lilian ber Saabs marknadschef komma på besök i villa Solbacken på Djurgården i Stockholm för att prata lite. Varje år levererades en ny Saab till prins Bertil som gärna kom med idéer till förbättringar. "Det är väl attans att en massa slask kommer på lysena", sa motorprinsen under samtalet. Varpå Saab som första biltillverkare utvecklade strålkastartorkarna.
Fröberg beskriver träffande Saabs grundsjäl, "sin vilda blandning av spjutspetsteknik och hemmasnickrade nödlösningar". Fordonsforskare har visat att Saabägarna har varit de mest känslomässigt engagerade bilägarna i världen. Att äga en Saab är inte bara att äga ett fordon, det är att ta ställning: för ingenjörskunnande, design, framstegstro och egensinne. Fröberg citerar en tysk psykolog som forskat om bilar och känslor och som beskriver Saabägare så här: "De vill åka något annorlunda, och de håller ihop."
När GM i februari 2009 meddelade att Saab skulle avvecklas uppstod snabbt gräsrotsrörelser som protesterade mot besluet. Hemsidor som Rescue Saab och Are you with me dök upp. På Youtube kan man än i dag lyssna på Griffin up-låten (syftande på gripen i logon), bildsatt med förföriska Saabfoton.
Den här gången verkar dock varken sociala medier-protester eller stödgrupper kunna rädda Saab Automobile. Det känns sorgligt. Men är ändå det enda förnuftiga.