I slutet på februari dömde diskrimineringsombudsmannen (DO) att förbud mot att bära slöja på arbetsplatsen är diskriminerande. Beslutet kom efter att en kvinna nekats arbete som städerska på ett hotell i Sverige, för att hon inte var villig att arbeta utan slöja. En ny religiös mångfald har förändrat den tidigare svenska religiösa hegemonin. Situationen har lett till en debatt om hur mångfalden bäst bör hanteras. Naturligtvis kan klädsel på arbetsplatsen diskuteras ur flera perspektiv. Oavsett vilket perspektiv som väljs behövs dels insikt om slöjan, dels insikt om betydelsen av religiös identitet.
Slöjan har fått ett symbolvärde som belastats av olika föreställningar om allt från den västerländska bilden av islam som något efterblivet och bakåtsträvande till synen på kvinnor, deras frigörelse och krav på jämställdhet. Något direkt påbud i Koranen för kvinnor att bära slöja finns inte. Snarare bör slöjan ses som en tolkning av en del texter till förmån för en patriarkal maktordning i syfte att reglera kvinnors sexualitet i det offentliga rummet. Icke desto mindre har slöjan genom åren fått olika betydelser och använts av kvinnor på olika vis. Det saknas inte åsikter som tillbakavisar att kvinnor som kollektiv skulle vara emot slöjan. Slöjan har även använts av algeriska kvinnor för att demonstrera mot den franska kolonialmakten och bejaka algerisk identitet och kultur. Bland palestinier på Gaza sammanföll Hamas regim med en islamisering av samhället och slöjan blev även en symbol för motstånd mot Israel. Varför kvinnor väljer att bära slöja skiljer sig således från person till person vid varje givet tillfälle.
Därtill förflyttar sig människor allt mer mellan olika miljöer med motsägelsefulla krav eller förväntningar på deras beteende och lojaliteter. För vissa blir just religion det som stärker den egna identiteten utan att det egentligen inte säger något om personens religiösa föreställningar. Forskning visar hur muslimska minoritetsgrupper som kommit till USA och Europa, på grund av förflyttningen har fått känslan av att vara både fysiskt och kulturellt felplacerade. Genom att skapa sig ”utrymme” med religionens hjälp bevaras kopplingen till kultur och arv, samtidigt som den personliga identitetens konturer tydliggörs. Detta görs med hjälp av moskébyggen, inredning i hemmen med religiösa föremål eller kalligrafi eller genom synliga symboler på dörrar och fönster i hemmet eller traditionell klädsel.
Inom forskningen används begreppet motståndsidentitet för att beskriva gemenskaper som formas för att opponera sig mot marginalisering eller förtryck. I just sådana fall kan religiösa symboler användas för att upprätthålla en egen identitet och kräva att bli accepterad utan att behöva anpassa sig till majoritetssamhällets förväntningar på hur man bör klä sig eller vad man bör äta. Religion kan således i vissa fall helt enkelt ses som ett portabelt fosterland och därmed en del av den personliga identiteten. Den kan inte lämnas hemma, eller alltid kläs av utanför arbetsplatsen.