Dråpslag, chock, förstämning. Rubrikerna som beskriver nedläggningen av forskningen vid Astra Zeneca i Södertälje är mörka och ödesmättade.
1 200 forskare blir av med sina jobb. Några av dem kommer att erbjudas andra jobb i företaget, men sannolikt inte i Sverige. Påbörjade forskningsprojekt flyttar utomlands. Sveriges ambition att konkurrera i världseliten på life science-området har fått sig en rejäl törn.
Astra Zeneca har under en följd av år haft svårt att få fram nya läkemedel inom det neurovetenskapliga området. Företagsledningen har därför bestämt sig för en ny strategi och inrättar små forskargrupper som ska arbeta utåtriktat för att finna de bästa projekten.
Dessa forskargrupper kommer inte att vara stationerade i Sverige utan i Boston i USA och i Cambridge i Storbritannien. Vad skiljer dessa miljöer från svenska forskarmiljöer? De har världsledande universitet och utgör forskningsintensiva kluster med stor attraktionskraft. De drar till sig världens bästa forskare och de erbjuder miljöer som stimulerar till forskningsnära företagande.
Här har Sverige haft betydligt svårare att göra sig gällande. Visst har vi högklassig utbildning och forskning på flera områden, men Sverige har jämfört med många andra jämförbara länder haft väldigt svårt att skapa en entreprenöriell universitetsmiljö som stimulerar till företagande.
Regeringarna Reinfeldt har inte gjort mycket för att bryta denna dystra tradition. Tvärtom, konstaterar bland andra Anders Lönnberg (S-märkt fd statssekreterare) på Newsmill (3/2) visar regeringen prov på vad som liknar beröringsskräck inför allt som påminner om samarbete mellan offentligt och privat.
Det akademiska livet i Sverige är för isolerat från omvärlden. Forskare tvingas använda mer och mer av sin vakna tid åt att författa ansökningar som passar föränderliga regelverk för forskningsstöd. På ett område är det helt uppenbart att en tydligare inriktning från den politiska sfären kunde ha gjort skillnad: den kliniska forskningen. Inriktning och resurser har gjort att många universitetssjukhus har sett sig tvungna att prioritera den sjukvårdande verksamheten på bekostnad av den kliniska forskningen.
De internationella forskningskluster som Sverige konkurrerar med har inte tillkommit av en slump. De är resultatet av framsynta satsningar på forskning men också satsningar för att skapa ett gynnsamt företagsklimat där det finns incitament som stimulerar hårt arbete och risktagande.
Genom Astra Zenecas forskningsnedläggning blir vi än en gång smärtsamt påminda om globaliseringens tuffa sida. Den behöver vi ständigt ha i minnet även på hemmaplan här i Östergötland. Vi tror ofta att vi konkurrerar med grannkommunerna om företagsetableringar. Men allt oftare står valet mellan Östergötland och Estland, Danmark eller något mer fjärran land. Därför är det helt avgörande att vår region fokuserar på samarbete på det näringspolitiska området och inte på destruktiv konkurrens.
Bekymmersamt är att företagarna ger både Norrköpings och Linköpings företagsklimat ett sämre totalbetyg 2011 jämfört med 2010 i Svenskt Näringsliv senaste kommunrankning som presenterades i veckan (Foretagsklimat.se). Båda kommunernas företagare ger dock höjt betyg när det gäller kommunpolitikers och tjänstemännens attityder till företagande, och Linköping drar till och med ifrån här jämfört med rikssnittet, vilket är glädjande. Betänksamt är att Norrköpingsföretagarna ger skolans attityd till företagande ett lägre betyg än 2010, medan Linköping drar ifrån snittet även här.
Återigen får vi i denna undersökning bekräftat att kompetensförsörjningen och kommunikationerna är stora och tilltagande bekymmer för östgötaföretagen. Se där, ännu ett område där näringslivet är intimt beroende av de förutsättningar som ges av det offentliga.