Troll. Så brukar de kallas. De personer som anonymt spyr ut sitt hat och som försöker kapa mediesajternas utrymme för artikelkommentarer. Hatet kan riktas mot invandrare, mot politiker, mot medier, mot andra debattörer eller mot personer som förekommer i artiklarna.
Vilka är de personer som brukar dölja sig bakom falska identiteter eller meningslösa smeknamn? Det vet vi sällan, men sannolikt är de ganska få. Merparten av dem som kommenterar är kloka och engagerade läsare som vill ta debatten vidare eller komplettera det som berättas. Men nättrollen är på väg att förstöra de meningsutbyten som nätet möjliggör.
Vi som arbetar på en redaktion vet att det alltid finns läsare som vet mer än oss i nästan varje fråga vi tar upp. Det är journalistens lott. Vi berättar vad som skett genom att intervjua dem som var där, genom att tala med experten som kommit på en ny metod eller forskaren som funnit en ny medicin. Vi är beroende av människor som ger tips eller befinner sig närmare ett skeende än vad vi kan vara. Därför är samspelet med läsekretsen helt central.
Under hundratals år var tidningen ett monologmedium. Några redaktörer valde, nyhetsvärderade och sorterade verkligheten till morgondagens tidning. Möjligen kunde läsekretsen få komma till tals i insändare. För 20 år sedan föddes internet, och med webben blev det möjligt att öppna för en helt ny dialog med läsekretsen.
Men i veckan beslutade flera stora mediesajter att göra det svårare att kommentera artiklar. Detta för att komma till rätta med det förgrovade tonläget.
På Corren.se har vi sedan länge en relativt hög tröskel för att kommentera. Man måste registrera sig och logga in. Vi väljer att slå av möjligheten att kommentera på vissa artiklar där vi av erfarenhet vet att debatten snabbt kan spåra ur. Det gäller ämnen som berör våldsbrott, sexualitet, asylfrågor - men till och med en artikel om anläggandet av en ny park kan dra till sig personer som kastar ur sig fördomsfulla och rasistiska tillmälen.
Vi har tvingats till dessa åtgärder för att lyfta debattnivån, men nackdelen är uppenbar. När det blir krångligare att kommentera väljer många att avstå och vi missar därför viktiga inspel.
Hur säkrar vi då en god dialog med läsarna på nätet? Det finns förstås tekniska lösningar som kan prövas. Man kan låta läsarna ranka inlägg så att de uppskattade hamnar högre i listan. Facebook- och Twitterinloggning är en annan modell. Det behöver vi utvärdera även för Corren.se.
Men vi i mediebranschen behöver också vara självkritiska. Under flera år har läsare kunnat kommentera våra artiklar, men vi har i för liten utsträckning deltagit själva i samtalet. Det är inte att ta läsarmedverkan på allvar. Vi behöver också fundera på om vi bättre kan bereda plats för debatt om det för stunden mest heta ämnet i den region vi bor i.
För att lyfta nivån på artikelkommentarerna behöver vi framför allt hjälp från er läsare. Vi behöver era kloka synpunkter, reaktioner och nya perspektiv på våra artiklar. Och ni kan uppmärksamma oss på kommentarer som går över gränsen (under varje artikelkommentar finns knappen Rapportera). Nättrollen ska inte få förstöra det goda samtalet.
CHARLOTTA FRIBORG
Chefredaktör och ansvarig utgivare