Vill vi ha fler tv-program av typen Ung och bortskämd? Eller ska SVT koncentrera sig på nyheter, barnprogram och dokumentärer, program som de kommersiella kanalerna har svårt att leverera? Striden om public service har fått ny kraft sedan kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth andats om fördelarna med ökat fokus på seriös programverksamhet. Regeringen ska under våren lägga fram direktiv till en utredning om villkoren för radio och tv i allmänhetens tjänst.
SVT-ledningen har försvarat sin tradition i brett upplagda kampanjer för "fri television": Seriösa program OCH breddunderhållnings-tv - för att behålla höga tittarsiffror och därmed greppet om den svenska tv-publiken. Endast så, menar man, kan SVT vara en reell maktfaktor som kan utmana de kommersiella tv-kanalerna.
Alltså: Verka på de vinstdrivande kanalernas villkor för att visa på ett alternativ. Mellan tingeltangelprogram ska tittaren lydigt inta något mer matnyttigt. Som om fjärrkontrollen inte uppfunnits.
Trots decennier av diskussioner har public service i stort fått sköta sig själv. Borgerliga tyckare har gjort inspel i debatten, men sällan med särskilt stor kraft. Det senaste året har dock tonläget skärpts.
MTG-direktören Manfred Aronsson argumenterade på DN Debatt (19/5 2011) för att SVT och SR ska sluta konkurrera med förströelse och underhållning. Cecilia Stegö Chilòs licensskolk gjorde henne kortlivad som kulturminister, men hon är en av flera som förordar att staten skaffar sig en tydligare idé om vad public service ska vara. Licensfinansieringen har spelat ut sin roll i en tid då alltfler ser tv på nätet, och Stegö Chilò förespråkar i stället skattefinansiering.
Det är en tanke som får radio- och tv-ledningarna att resa ragg, eftersom de i tuffa tider kan drabbas av samma osthyvel som karvar i alla offentliga utgifter. SVT-ledningen har i stället lanserat den besynnerliga idén att alla som har mobil eller dator ska beläggas med en obligatorisk avgift för "möjligheten" att se och lyssna på radio och tv.
Att public service-bolagen mobiliserar är dock begripligt. De har under det senaste året råkat ut för sin kanske största motgång sedan reklamförbudet upphävdes. Efter en lobbykampanj från kommersiella tv-aktörer har riksdagen klubbat igenom krav på förhandsprövning av nya tjänster. Framför allt har nya nätsatsningar varit i fokus. Bolagen ska alltså berätta om sina planer för omvärlden och konkurrenterna - och vänta på godkännande av Myndigheten för radio och tv - långt innan de börjat bygga dem.
Här har jag full förståelse för irritationen. Framgångsrik webbutveckling kan inte hanteras som planärenden i en kommun. Utvecklingen går snabbt, och om traditionella medieföretag ska locka en publik krävs kreativa grepp i alla kanaler. Konkurrensen på nätet mellan mediebolagen stimulerar till nytänkande och bättre tjänster för användarna.
Märkligt är att politiker inte höjt på ögonbrynen när public service konkurrerar med kommersiella kanaler med lättsmält underhållning men väljer att i stället förse SVT med tvångströja på webben. Motsatsen - fri konkurrens vad gäller medieplattformar men viss styrning mot kvalitetsinnehåll - hade varit rimligare.