Victoria vill att pappa kungen ska föra henne i altargången och sedan överlämna henne till Daniel.
Bra, tänkte jag när jag läste det. Ska man ändå gifta sig så kan man ju passa på att göra ett spektakel av det hela.
Världspressen är församlad. Kronprinsessan ska gifta sig med en vanlig grabb från Ockelbo.
Han står där framme vid altaret och väntar. Hur ser hans käresta ut i dag? Han vet inte, men snart kommer hon uppför altargången och väl framme möts deras blickar ...
Javisst. Det är både romantiskt och dramatiskt.
Fel, fel, fel. Människor, som alla bedyrar att de egentligen struntar i bröllopet (där har vi åtminstone någonting gemensamt), blir så irriterade över denna önskan att de nästan imploderar.
Jag läser i en krönika att tilltaget representerar "en patriarkal ordning och en återgång till unkna könsroller." Victoria påstås göra sig till en "symbol för ett vidrigt kvinnoförtryck". Dessutom är det "osvenskt", vilket i andra sammanhang är bra, men tydligen inte här. Jisses.
Ingen tror väl för ett ögonblick att det är kungens eller Daniels idé detta?
Jag har personligen aldrig hört talas om ett kyrkbröllop där det INTE är bruden som är chefen. Som bestämmer allt ifrån musik till bordsplacering till blommor till klädsel.
Det handlar om att Victoria, som så många andra brudar, vill stå i centrum, vill ha allt ljus på SIG.
Om vi nu prompt måste dra jämställdhetsväxlar på precis allting så finns det fler könsmaktsfrågor i detta:
Varför blir inte Daniel Westling kung? Silvia blev ju drottning genom att gifta in sig, så varför kan inte en man bli kung på samma vis?
Tänk om Daniel inte vill gifta sig i en kyrka. Har någon frågat? Han kanske föredrar att få sin brud i Ockelbo Folkets hus. Eller en bowlinghall.
Och varför är inte hälften av tärnorna män (i klädsel och färger som Daniel valt)?
Som slutgiltigt crescendo i denna pseudodebatt tillskrivs plötsligt Svenska kyrkan rollen som en av de främsta jämställdhetsförespråkare vi har.
Är inte det komik, så säg?