I förrgår var den dag då Expressen berättade på löpet om vilka nötter som bränner mest fett. Aftonbladet berättade om den snabba död socker kan leda till, enligt en ny amerikansk undersökning. Dagens Nyheter hade två sidor debatt, varav en handlade om vikten av att med olika straffskatter styra svenska folkets ätande, och den andra om att bisfenol i maten visst är farligt fast Livsmedelsverket antytt motsatsen. Svenska Dagbladet hade också en stor artikel om farligheten hos något vi stoppar i oss. Det har SvD dagligen. Det har blivit lite av den tidningens signum – att varna för något i maten.
Läkarna som skrev debattartikeln i Dagens Nyheter, (man kan i och för sig strunta i vad ett gäng läkare med rädda-världen-komplex skriver, men i alla fall), hävdade att 84 procent av det vi äter inte är ”hälsobringande”. Det vill säga att de tycker att kött, ägg, mjölk, kyckling, fisk, ja så gott som allt vi stoppar i oss, inte är ”hälsobringande”. Man kan ta dietråd med en nypa salt. Eller förresten salt ska man inte ta till någonting. Det skapar höjda blodtryck och därmed död i förtid. Men om man har mitt jobb, som VD för Livsmedelsföretagen, måste man hantera alla dessa uttalanden och artiklar om att mat skapar död. Ibland känner jag för att säga: Något som definitivt skapar för tidig död är – ingen mat alls. Allt annat är mer eller mindre okej att sätta i sig. Inget som finns i den kontrollerade svenska maten är giftigt. Däremot är det inte bra att likt den svenska konungen Adolf Fredrik sätta i sig kopiösa mängder hetvägg (semla), surkål, rovor, hummer, kaviar, böckling och champagne. Han dog av 1771, antagligen till följd av matfrossa.
Men av den enkla levnadsregeln att äta med måtta av det mesta och röra på sig så mycket man kan, har det uppstod en hel industri av tyckande och spekulerande. Hur bemöter man det? Vad ska man säga till läkare som på allvar säger att allt utom broccoli och sallad inte är hälsobringande? Eller till de journalister som ser varje studie, hur liten och tveksam den än är, som en orsak att larma om farligheter? I grunden handlar det förstås om vårt tilltagande fixering vid oss själva och vår egen kropp. Mat säljer i form av matlagningsprogram, livsmedelslarm i tidningar och mirakeldieter. Eftersom mat anses skapa kroppen och kroppen är det viktigaste som finns, fläskar man på ordentligt. Och vi nappar ständigt. De kvällstidningslöp som krängde flest lösnummer under 2013 var de som handlade om 5:2-dieten, och de böcker som sålde mest handlade om samma diet. Det är i och för sig mycket roligt att leda en organisation som ska försöka hålla den svenska livsmedelsproduktionens fana högt. Men ibland kan man känna att intresset närmast övergått i mani. Där annars sansade läkare kan fara ut i påståenden om att så gott som allt vi äter skapar ohälsa. Och det är helt enkelt inte sant.